"Randiga huset" och deras tips till folk runt de sörjande

Jag är via Facebook med i nåt som heter "Randiga huset"; en organisation som själva presenterar sig såhär:  "Randiga Huset är ett kompetenscentrum om sorg och som ska främja stöd till barn, unga och vuxna som förlorat eller kommer att förlora förälder, syskon eller annan närstående person i dödsfall."
 
Här finns deras hemsida: http://www.randigahuset.se/index.html
 
Det finns mycket bra på deras sida, men jag har valt att kopiera deras text om hur folk runtomkring den/de sörjande kan stötta. Jag vet att det ibland ramlar in anhöriga till sörjande här på bloggen - här är i så fall tips till er!

Vad kan du göra?

När en vän, släkting, arbetskamrat eller kollega har förlorat en nära anhörig eller vän,

vill du säkert göra någonting för henne eller honom. Du vill underlätta deras situation. Genom att försiktigt och lyhört närma sig den sörjande kan du vara till stor hjälp.

 

Ofta är vi rädda för att närma oss en sörjande. Den största svårigheten är att vi inte

vet vad vi ska säga. Det räcker med att säga "Jag hörde, jag vet, jag är ledsen för

skull."

Säg det så fort som möjligt, ju längre du väntar desto svårare blir det.

 

Försök fråga vad den sörjande vill

Vi tror ofta att vi kan säga något för att det ska kännas bättre för den sörjande.

När någon har dött kan vi inte göra det bättre för den som sörjer. Bara återuppståndel-

se skulle kunna det! Svaret som du får när du säger "Jag är ledsen för det som hänt dig" ger dig en indikation på hur du kan gå vidare. Får du ett tack och fortsätter personen

att prata om något annat betyder det att den drabbade inte orkar prata om det som hänt. Ett öppnare svar kan betyda att personen uppskattar att få prata om det som hänt.

En gyllene regel och ett gott råd: När du inte vet, FRÅGA!

 

Att, som så många gör, gå över på andra sidan gatan eller huka sig i mataffären, för

att slippa säga något, är både smärtsamt och förolämpande för den sörjande.

Den hinner uppfatta det vad än du tror. Gå istället fram och säg

"Hej, hur har du det, jag är ledsen". Det är till och med bättre att säga "Jag vet inte vad

jag ska säga" än att gå över på andra sidan gatan.

 

Om du möter någon du känner och frågar hur familjen mår och upptäcker att någon i den familjen har avlidit, kan det kännas pinsamt och du ångrar att du frågade. Tänk på att din reaktion förvärrar deras sätt att orka hantera situationen.Kom ihåg att den sörjande lever med sin sorg 24 timmar om dygnet. Ju mer ärlig, öppen, och rak du kan vara i den svåra situationen, desto bättre är det för den sörjande.

 

Sörjande människor kan vara svåra att vara tillsammans med.

Den sörjande känner sig ofta utsatt, på dåligt humör och orolig. Det kan ibland kännas som om det inte spelar någon roll vad du gör, det blir fel ändå. Eller så känner du dig otillräcklig. Ha tålamod! Visa ditt stöd på det sätt som känns bra för dig. Du kan ge ett praktiskt handtag, laga mat eller städa upp. Du kan hjälpa till känslomässigt: ge av din tid, lyssna, ge en kram eller skicka ett kort.

Att skrika "du är hopplös, jag vet inte vad jag ska säga eller göra" är bättre än att lämna den sörjande med "kom igen när du känner dig bättre". Var tillgänglig utan att vara påträngande; lyssna, sitt med eller promenera en stund med den sörjande. Att vara tillsammans med personen och lyssna är förmodligen det allra bästa du kan göra för att vara till stöd.

 

När tre månader har gått

Tiden som förljer på de första tre månaderna är oftast då verkligheten och den påföljande smärtan börjar ge sig till känna. Då försvinner ofta de som funnits i närheten för deras liv återgår till det vanliga. Inte så för den sörjande. Det kan vara bra att fortsätta att ringa och höra om det finns något att hjälpa till med.

När du träffar den sörjande efter några månader, ta inte för givet att den sörjande inte vill prata om det som hänt. De allra flesta sörjande lever med den avlidne på närhinnan och i tankarna varje minut. Att känna att du vågar prata om sorgen kan vara ett väldigt stort stöd. Särskilt när den sörjande känner att livet har gått vidare för de övriga men stannat upp för den sörjande.

Naturligtvis finns det undantag. En del vill absolut inte tala om personen som avlidit. Respektera det men tro inte för den skull att personen inte sörjer.

 

Att besöka graven

 

Om du besöker graven eller gör något annat till minne av den som avlidit, låt de närstående få veta det. För dem känns det tryggt att du vill dela deras sorg. Det är aldrig för sent för att skriva ett kondoleansbrev. Vi har i våra grupper hört hur oerhört uppskattat det är även om det kommer många månader efter dödsfallet. Den sörjande är så tacksam att bli ihågkomna när de tror att alla har glömt.

 

Kom ihåg minnesdagar

Minnesdagar är väldigt viktiga. Inte bara det första året utan alla andra år också. Ett kort eller samtal värdesätts mycket på dessa svåra dagar.

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0