Kompromiss
Ingen big surprise; jag gav med mig angående den där festen. Sade att jag går och är med en liten stund, går hem så fort det är hövligt nog att göra det. Det kändes både fel och rätt: fel för att jag vet hur jag egentligen känner men också rätt för att det har påverkat mig och Josef för mycket - kommit emellan oss som en mur. Då kände jag att det inte var värt ett sånt pris.
Med några dagars distans till det hela tror jag att det kommer att funka. Och jag har pratat uppriktigt med mina barn: varför jag går och att jag kommer hem till dem så fort jag kan. De var helt okej med det och vi kommer att ha hela övriga dagen tillsammans också.
Tack för övrigt till min familj och min "änkevän" som lyssnade, förstod och tröstade; det gav mycket värme och styrka! Det lyssnandet gör att jag tycker den här festen känns lättare; det kommer att gå bra! Och det känns okej.
Kommentarer
Postat av: Emma
Hej,Vill säga att jag gilla att läsa regelbundet din blogg. Jag är också änka sedan 31 Dec-2007. Mitt i nyårsfirandet, fick min älskade make hjärt attack/ livet förvanlades på 0 tid. Har också 3 barn.Du är bra att beskriva känslorna i ord/ Jag har fullt förståelse för dina berättelse & känslor. Ibland har jag känt att det skulle vara trevligt & mötas för att dela våra sorg erfarenhet. Jag bor i Stockholm i fall du vill kan du emaila mig/kram
Svar:
Cayenne72/Sorgfågel
Trackback
