Efter midsommar

Midsommarhelgen var rätt jobbig, jag hade nog inte väntat mig att det skulle vara riktigt så jobbigt som det var. Det har ju ändå varit så många högtider och storhelger vid det här laget. Men det var tufft, sorgen och saknaden slog till. Jag grät hela bilvägen till vännerna som vi skulle fira midsommarafton hos - 15 mil, det blir en del tårar! Och visst var det trevligt när vi väl var där, men hela tiden kändes det liksom fel! M fattades så tydligt, det blev ett så stort tomrum där han skulle varit och det kändes ganska tungt. Så även om vi för all del hade roligt, så var det väldigt skönt att komma hem dagen efter; till sitt eget hus, där inga masker behövs och där sorgen kan få bara vara.
Han kändes så nära; särskilt under bilresan dit, och det var ju därför jag grät. När han kommer sådär nära, så gör det så himla ont! Saknaden vrider om som en kniv i magen och där han borde sitta bredvid ekar tomheten. Ibland blir det så, minnet av honom blir så starkt och känns så nära och det är då det är värst!

Men allting går ju; det har det gjort hela tiden - helt enkelt för att det måste, så nu är även midsommar gjord. Nästa svåra grej blir väl vår bröllopsdag på måndag den 29:e. Det orkar jag knappt tänka på!......

Kommentarer
Postat av: karibien

Ja usch, den där kniven känner jag alltför väl igen. På fredag väntar det som varit vår bröllopsdag i 19 år... och en lång bilresa. Jag åker hem till farsan för att slippa vara ensam den dagen och natten. Men först bilresan. Jag vet inte vad det är med bilen/körandet, men där har jag gråtit så otroligt många tårar. Är det så för dig också?



Jag önskar dig en axel att luta dig mot den 29:e



/k

2009-06-22 @ 22:23:03
URL: http://karibien.typepad.com
Postat av: .:Sabina:.

Jag blir som vanligt mållös med tårarna brännande bakom ögonlocken av din beskrivning av smärtan efter M. Jag önskar så mycket att det fanns något att göra, men jag ska inte klaga på min tafatthet för vad är den känslan mot din? Jag känner med dig, och beklagar återigen din stora, stora förlust!

Kramar

2009-06-22 @ 22:46:36
URL: http://mitteget.wordpress.com
Postat av: Anna

......inga ord räcker till. Har tänkt på dig i helgen men har jobbat mest hela tiden så jag har tyvärr inte hunnit höra av mig. 29:e alltså? Då tar vi djupa andetag och så håller jag dig hårt i handen igen. Okej? Kramar Anna!

2009-06-23 @ 18:10:37
Postat av: Sorgfågel

Karibien: ja percis så, bilen är ett riktigt mega-gråtställe! Vet inte varför, om det är känslan av att ingen ser och hör när man sitter där kombinerat med att man inte kan göra så värst mycket mer än att köra och då "får tid och rum" till sorgen?



Sabina, Anna: änglarna mina! Är tacksam för er! Anna, jag har vant mig lite vid bilden av dig hållandes min hand mentalt, det känns rätt tryggt! ler

/Sorgfågel

2009-06-23 @ 19:27:30
URL: http://cayenne72.blogg.se/sorgfagel
Postat av: karibien

Jag tror jag kan lägga till ytterligare ett par anledningar till gråt i bilen: man sätter sig i bilen för man är på väg till något som kanske innebär en viss anspänning, som jobbet, eller för att man är på väg hem - mask på, mask av.



Lägg därtill radion/stereon. Man kanske just andas ut efter en dag på jobbet, vrider på nyckeln, och whammo tidsmaskin till första biobesöket ihop för ledmotivet var på radion.



Skönt att veta att vi inte är ensamma om att gråta i bilen

http://media.folksam.se/2009/06/09/svenska-forare-sjunger-skaller-och-grater-i-bilen/



... eller egentligen kanske man skulle vara lite orolig för trafiksäkerheten... akta er för norrlandskusten på fredag

2009-06-24 @ 00:21:38
URL: http://karibien.typepad.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0