På andra sidan Golgata

Jaha, då var ännu en jobbig hållplats gjord: var på mitt besök på intensivvårdsavdelningen i eftermiddags. Som jag hade väntat mig var det jobbigast precis i början; att stå utanför de där dubbeldörrarna, ringa på och gå genom den långa korridoren. Men de stod uppradade nere vid "sambandscentralen" och väntade och ena sköterskan mötte mig på halva vägen, då var det lättare. Men visst; lukterna, ljuden, att allt såg ut precis som jag mindes (konstigt att minnet är så knivskarpt när det gäller allt från IVA, med tanke på att jag faktiskt var i chockfas borde det vara suddigt) - det var lite tufft.

Som tur var skulle vi inte sitta där, utan i ett lugnt och fint konferensrum i den nya avdelningen. Det var jag, två av sköterskorna som hade hand om M, narkosläkaren och sjukhusprästen. De pratade med mig utifrån journalen och jag fick ställa frågor och så. Det var ändå rätt skönt att få prata och lite grann gå igenom vad som hände och hur det var.

Jag hade inte så många medicinska frågor om M:s behandling, för jag var ju med hela tiden, såg allt som gjordes och fick det bra förklarat för mig där och då. Men lite "svårare" frågor har jag burit på; som hur det känns när man inte får tillräckligt med luft. Har ju grubblat mycket över om M var rädd, om han förstod att han skulle dö när han inte kunde andas. Då var det så skönt att höra läkaren säga att det går ganska fort när man inte får tillräckligt med luft, man domnar liksom bort och tuppar av rätt snabbt. Då hann han förhoppningsvis inte vara rädd så värst mycket!

Dessa fyra sjukhuspersoner är också änglar, jag kan inte med ord beskriva hur fina de är och hur mycket värme och medkänsla jag fått av dem; både då och nu!


Jag har också fått kopia på journalen och på brevet från transplantationsenheten. Läste journalen nu ikväll och även om det inte var något konstigt i den, så var det jobbigt för allt blev så aktuellt. I och med den och med besöket så slungas jag tillbaka till sjukhustiden och allt det jobbiga som var då och när M dog. Blir nog lite tufft att somna ikväll....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0