Samma veckodag nu som då
En sak som slagit mig angående dödsdagen: i år är det första gången som den infaller på samma veckodag som när han dog. Nu har åren gått hela veckan runt så att säga, så i år infaller den 1 september på en måndag precis som då.
Det innebär att i år är det första gången som "allmän fara-larmsignalen" kommer att ljuda klockan 15:00 precis som då. Se inlägget om det här: http://cayenne72.blogg.se/sorgfagel/2008/october/symboliskt.html
Jag vet faktiskt inte om jag vill eller inte vill höra larmet. Som tur är kan jag välja; i och med att jag bor på en liten ort där det inte hörs. Jag behöver inte vara där man kan höra det.
Inför 6-årsdagen av döden
Idag var vi vid graven; jag, barnen och Josef. Vi planterade nya blommor, satte en bukett astrar och framförallt; lade ner det traditionella roshjärtat inför årsdagen av M:s död. I morgon är det 6 år sedan.
I år valde jag ett roshjärta i starka klara färger eftersom jag vet att han tyckte mycket om den sortens färger. Det blev väldigt vackert:
Snart växer jag ikapp.
Tänkte på det här med födelsedagar härom dagen. Nästa år har vi flera jämna födelsedagar/jubileumsfödelsedagar i min släkt: mamma fyller 70, pappa fyller 75 och brorsan blir 40. Och M skulle blivit 50 år. Tänk; vi skulle haft 50-årsfest!
Och sedan slog det mig: nästa år fyller jag 43. Inget jämnt, inget märkvärdigt. Förutom att jag då blir lika gammal som M var när han dog. Efter det kommer jag att bli äldre än honom. Jag passerar honom, växer förbi. Underligt.
