Snart växer jag ikapp.
Hej!
Hittade din blogg för några veckor sedan. Jag förlorade min sambo nu i juli, han dog väldigt hastigt och oväntat. Känner igen mig väldigt mycket i dina inlägg. På något sätt känns det lite som en tröst att läsa din blogg. Det blir också lättare att få utlopp för tårarna. Det är svårt att begripa en sådan här situation, allt känns underligt just nu. Livet blir sig aldrig mer likt.
Hittade hit när jag sökte på att "mista sin kärlek" eller något i den stilen. Det var ca en månad sedan och jag har inte stängt ned fönstret.. Hinner aldrig läsa.. Orkar nog inte. Känner igen mig. Det där om att växa om honom.. Bli äldre! Kram! När jag först hamnade här i oktober läste jag första inläggen. Ser nu att du har en ny Kärlek! Men att sorgen finns kvar. För mig är allt så nytt och han var inte min livspartner men vår kärlek har bestått i 10 år. Han rycktes tragiskt bort i en bilolycka/drunkningsolycka för snart 3 månader sedan. Lämnade efter sig 2 små barn på 3,5 & 2,5! Eftersom jag har en sambo Sedan 6 år som avskyr mitt ex så tillåter han mig inte att sörja. Därför läser jag mycket om andras sorg för att bearbeta min egen i tystnad/smyg. Nu vet du lite om mig :)
