Samma veckodag nu som då
Ja, så är det ju. Men vilken dag dog pappa? Jag försöker komma ihåg det, men det finns inte kvar. Får titta vilken veckodag den 24 september är. En onsdag ser jag.
Jag kommer att höra larmet idag och jag kommer att tänka på M i sin himmel då, och på dig och den stunden för sex år sedan. Sex långa år. Vad du är stark! Du har ju inget annat val, men jag är imponerad av vilket liv du skapat åt dig och barnen, efter, som du skriver, "när det svåraste i livet händer".
Kram <3
Fann din blogg häromdagen. Jag förlorade hastigt min man för 18 dagar sedan, begravde honom för tre dagar sedan. Livet är så svårt, det är så skönt att läsa dina ord och känna igen sig. Vi hade precis firat vår 6:e bröllopsdag, trivdes med livet och älskade varandra. Han är mitt allt. Dagarna går så skrämmande fort och ensamheten är så svår. Genom att läsa dina ord kan jag känna att det är ok att känna som jag gör, att inte orka med allas sympati eller möta andra som inte vet. Snart har jag byggt upp mig såpass att jag funkar i det sociala, men inte än. Kram
Tack
Har precis läst hela ditt första år. Jag förlorade min man den 27/7 i år. Hittade din blogg, den har hjälpt mig. Du sätter ord på det jag går igenom. Jag är 43 år och mina barn är 17 och 20. Inser när jag läser din historia att jag ska vara tacksam att de fick 17/20 år med en fin och närvarande pappa...
Nina, vi verkar vara i samma situation...
Kram
Här är ytterligare en i samma situation. Miste min sambo i juli,hastigt och oväntat. Har två barn som är 8 och 11. Nu försöker jag få rätsida på livet, med allt vad det innebär. Kram på er.
