En kommer alltid att fattas

Maj månad är fylld med högtidsdagar: jag fyllde 40, Lilla J firade en av henne mycket efterlängtad 5-årsdag och nu på söndag ska Stora J konfirmeras. Allt missar han! Det är ju så det är; sorgen pågår livet ut, för det kommer alltid något som missas.
Jag minns att jag fick en gråtattack över detta redan på sjukhuset när det mitt i allt som var där och då gick upp för mig: men herregud, han missar ju barnens skolavslutningar, studenter, bröllop, barnbarns födelse - allt som komma ska!!! Och så grät jag över sånt som inte hänt ännu men som när det händer i framtiden missas av honom. Jag grät över att en alltid kommer att fattas på alla de stora dagarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0