Att mista och att få
Sedan tänkte jag på hur det skulle varit om han hade funnits nu. Om han inte hade dött; var hade vi varit då i livet? Vad hade vi gjort, vilka hade vi umgåtts med och så vidare. Då slog det mig: om M inte hade dött hade det varit många personer jag aldrig hade känt! Att jag inte hade känt Josef tänker jag ofta på, men det är så många andra också som hör till "den här sidan av mitt liv"! Då hade jag aldrig lärt känna min sorgkompis Carina, som jag delar alla sorgens sidor med och som känner som jag. Jag hade inte lärt känna Helén och Kicki, som hjälpt mig upp till ytan och som jag fått dela musik- och konsertstunder med. Jag hade inte känt min "känslomentor" Sabina S, vars kloka tankar oräkneligt ofta gett mig stöd. Och så många andra, alla de som kommit som änglar in i mitt liv när det var som mörkast!
Jag har också fått en hel släkt på köpet, nämligen Josefs. En stor släkt dessutom, för att inte tala om glad och öppenhjärtlig! Och tre bonusbarn som är de bästa man kan tänka sig. Och detta - bonussläkt och bonussyskon - har också givits till MINA barn! Det kan jag ofta känna tacksamhet för. Att de fått alla de har personerna och relationerna; de som miste så mycket i och med att de miste sin far......
"Om inte om hade funnits" eller den värsta klyschan som ju ändå är sann; "inget ont som inte har något gott med sig"... "Känslomentor" - aldrig har jag fått ett vackrare epitet. Jag minns inte längre hur våra vägar korsades, hur jag hittade din blogg, men då var allt färskt, såret blödande och även jag bar en sorg, så olik din men ändå lik. Jag hade så gärna velat träffa M. Jag är så innerligt glad att ha fått träffa dig, och fått lära känna M via din blogg. Glad över att ha fått träffa Josef och dina barn. "Om inte om hade funnits"...
Kram
Sabina: minns inte heller hur det gick till, men är så glad över att det gjorde det!
Hade så gärna träffat din älskade pappa.....
Kram! Sorgfågel
Oj vad fint skrivet! Här sitter jag och gråter. Tack för fina ord. Jag minns som igår när jag fick reda på att M dött. Det var på aff:s musiksida, och beskedet var som en kniv rakt i hjärtat även om jag inte kände dig speciellt bra då. Tänk att du har tagit dig upp till ytan sedan dess! Sorgen kommer alltid finnas där men du har det bättre nu än under det första sorgeåret. Du stretar vidare, och det är det enda man kan göra. Det är oerhört bra att tänka som du gör - att försöka lyfta fram positiva saker mitt i det hemska. Man kan inte göra det i början - men när det gått ett tag så går det. Många varma kramar till dig!
Vad skönt att du/ni kommit så lång så di ser vad ni fått fast ni mist så mycket. Sorgen kommer alltid att finnas med er men kan man se ljuspunkterna i livet så är det stort. Ha det bra och njut av livet
