Sorgfågel

Har varit på en mysig, lyxig hotellweekend i Göteborg med Josef i helgen, det var välbehövligt för oss båda. Barnfritt, bara vi två. Detta är något vi sade redan vid flyttpackningarna att vi skulle unna oss.

Annars fick jag igår reda på att frånträdet av gården blir den 20 december. Mäklaren ringde och sa att då ska vi till banken och skriva. Jag räknar ner dagar tills det är dags, det är verkligen på övertid vad gäller mitt psyke. Senaste problemet jag fick lösa (det är alltid något när mäklaren ringer, sa jag att jag avskyr att se hans namn på mobildisplayen?) var att beställa hämtning av bekämpningsmedel läs supergifter. Hade redan ordnat det, men det skulle göras i den årliga ordinarie hämtning som lantbrukare har tillgång till via ett försäkringsbolag och det var inte förrän i februari-mars. Mäklaren ville att det skulle vara borta till frånträdet så vi inte hamnar i kluriga ansvarsfrågor om något händer, typ att det börjar läcka och orsakar skada. Nåja, jag tror att det ska lösa sig - efter ett knippe telefonsamtal; tur att jag var ledig idag så jag hade tid att sitta och ringa!

Misstänker starkt att det kommer nån slags efterreaktion när frånträdet är gjort, jag kan känna att jag mår rätt svajjigt psykiskt. Intalar mig hela tiden att jag ju är i trygghet nu, här i huset med barnen och Josef, men ändå känns det som om jag måste rädda mig från nån fara. Posttraumatiskt??