Dödsfall igen

I lördags gick han bort: världens finaste och snällaste svärfar. Barnens goa farfar, mitt stöd vad gällde det praktiska med lantbruket efter M:s död. Hela vintern har han tacklat av och haft den ena krämpan efter den andra och sedan var det bara en väg. Hudcancern han behandlades för blev till cancer av elakaste sort; obotligt, lever och lungor, det kommer att gå fort sa doktorn. Och det gjorde det. Till sjukhus på fredagen, läkarbeskedet på tisdagen, död på lördagen.

Jag kan inte sörja och sakna, inte än. Det är så mycket praktiskt som måste ordnas nu, både med dödsfallet och även med vår tillvaro där allting ställs på sin spets nu. Men det sistnämnda har jag åtminstone varit mentalt beredd på ganska länge nu; det var ändå dags. Men hur ska jag hinna, hur ska jag orka?

Fast jag vet ju av erfarenhet att det går, fast man inte tror det. Det går för att det måste.

Kommentarer
Postat av: .:Sabina:.

...inte igen. Inte du drabbad igen. Och barnen förstås, både pappa och farfar - det är inte rättvist, men vad hjälper det? Cancer är i sanning en skitsjukdom, det river upp hos mig också känner jag. Du kommer att klara det. Igen. Eftersom det inte finns något annat val...

Kram!

2010-05-24 @ 22:26:39
URL: http://mitteget.wordpress.com/
Postat av: karibien

Jag önskar jag hade armar att sträcka ut för att ta en del av det där praktiska så du får en chans att låta tankar och känslor hinna ikapp



För oss blev det också så, farfar/svärfar förlorade vi ett halvår efter far/make. Det rev upp många känslor och minnen.



Som du säger; det kommer att gå för det måste gå.



Varm kram

2010-05-25 @ 13:37:39
URL: http://karibien.typepad.com
Postat av: Malle o Zassa o Rakel

Åh herre Gud...ett dödsfall för er igen. Jag beklagar verkligen. Jag tänker på er och sänder så mycket styrka jag kan....

2010-05-25 @ 19:01:38
URL: http://metallmalin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0