Telefonspöke
Telefonen gjorde alltså såhär utan att någon rörde den; helt av sig själv. Och av alla nummer som ringts på den, så kommer just M:s nummer upp?!......
Ska erkänna att jag rös hela jag och blev lite skakig, det kändes faktiskt lite konstigt! Och ännu en bekännelse: jag tryckte på uppringningsknappen! Bara för att se vad som hände, liksom. Numret ringdes upp och den där automatrösten kopplades in som säger "numret kan inte nås för tillfället!". Nä, tror jag det! Inga telefonledningar räcker ju till himlen.....
Oj, oj vilken konstig grej...ibland undrar man. Synd att ingen svarade bara :-)
Skönt att ditt liv har fått en ny vändning, din blogg är som en saga.
Kram A
Det var väl ett tecken som heter duga, vännen!! :)
ryser Å vilket häftigt tecken från M!
Din M - han har humor!!! Varm & skön humor!
Men Elisabeth, han jäklas lite med mig också - han smäller glödlampor titt som tätt! Jag har aldrig varit med om att så många glödlampor gått sönder som efter han dog! Första hösten var det värst, men även nu ett tag och jag inbillar mig att det är han som fjantar sig. Skäller lite på honom varje gång en glödlampa pajar! :-)
Vi vet! Vi har en sån fjärrkontroll till våra lampor & våra söner, tror det är den lille, tyckte det var extremt kul att tända & släcka i början, nu mer sällan! Så visst jäklas dom, and I love it!!! ;)
