Begravning i morgon
Det kommer väl efteråt. Eller som en smäll i huvudet i kyrkan....
Senaste exemplet på hur det är här: svärmor ringde mig ikväll och bad att få åka med mig och barnen till kyrkan i alla fall. Hennes son, som skulle skjutsat henne, hade fegat ur det (precis som han fegade ur begravningsbyrån och kistblommebeställningen!) med nån knäpp förklaring om att han nog skulle komma i sista minuten till kyrkan för han skulle ju hinna göra i ordning sina tre barn och hämta en krans hos blomsterhandlaren. Eeeeeh, ja jag har ju inte tre barn jag också....??
Tänker på dig och svärmor
Skönt att ni har varandra i alla fall, när nu sonen inte är mycket att hålla i när åskan går.
För dottern och mig blev det många och långa samtal då när vår svärfar/farfar gick bort och begravdes, om livet och döden, om släktrelationer och om sånt som var outsagt. Sparken i magen för oss var inte så mycket kapellet och begravningsakten utan att möta släkten.
Jag hoppas att du och svärmor får ett fint minne när ni följer en kär familjemedlem till den sista vilan
Ja det är ju helt fantastiskt hur en del människorsmiter och inte finns att luta sig på när det väl gäller...och hur en del modiga och snälla får ta på sig oket för fler än sig själva igen och igen och igen. Jag tänker på er, dina barn och du....
Jag hoppas det blir fint i kyrkan och att du får tid att reflektera lite och läka massor för just nu verka det ju vara mitt i chocken. kram
