Änkors lott
Att jag har träffat Josef och får dela livet med honom är fantastiskt, men det tar aldrig bort saknaden efter M. Den bär jag med mig alltid, den är en del av mig. Ibland när jag tänker på sånt vi gjorde eller när jag tittar på foton eller när jag ser på barnen och ser honom i dem kan jag drabbas av stark längtan och saknad. Då gör det ont igen. Men jag vet ju att ingenting kan ändra det som är, ingenting kan få honom tillbaka igen. Han är död oavsett vad jag gör. Så jag saknar, men lever vidare i mitt liv. Jag hade velat att han hade gjort det och jag är rätt säker på att han vill att jag gör det också.
Ja jag ser inte vad alternativen skulle vara. Att för evigt vara levande död? att begravas med sin man? Nej jag önskar inget hellre än att livet skall gå vidare på ngt sätt för oss alla, jag lyckönskar dig i ditt fortsatta liv med Josef och tänker på det du skrev i ett tidigare inlägg...ngt om att du var lyckosam som hade mött kärlek inte bara en gång utan två. Livet går vidare oavsett vad man gör....och jag kan lova att M hade velat att hans älskade skulle ta hand om barnen och ge dem och sig själv ett så lyckligt liv det gick under förutsättningarna. Man gör vad man kan med det man har och har man riktig tur...så kanske man finner en ny chans, jag hoppas min framtid också innehåller både skratt och kärlek trots förlusten av allt jag trodde var för evigt. Stor kram
Ville bara säga grattis! Hoppas att även min lillasyster finner kärleken en gång till. Hennes man dog okt 2009, 8 dagar efter deras son föddes.
