Ärligheten i bloggen
Jag får då och då små "sorg-anfall" när jag är med Josef, trots att jag numera känner mig så lycklig. Då blir jag ett ledset litet Knytt som sluter sig som en mussla och inte kan eller vill förklara hur det känns. Det måste vara svårt för Josef att hantera det, men han gör det så bra det går. Står kvar, blir inte rädd, lirkar, pratar, frågar. Väjer inte, överger mig inte.
Jag är dålig på att få fram orden i såna lägen, jag orkar inte dra fram all smärtan och jag kan aldrig få honom att helt och fullt förstå. Men det står här - alltihop - och har gjort hela tiden. Jag har sagt det förr och säger det igen; i bloggen är jag ärligast när det gäller sorgen.
Det som hänt har hänt oavsett hur mycket Josef finns här och nu, det är klart det kommer komma över dig. Mer och mer sällan, och kanske (generellt) mildare med tiden, men nog kommer det och visst kan man bli förvånad av hur hårt sorgen kan slå när den dyker upp opåkallat. Förvånad och duktigt förtvivlad. Men man överlever.
klart det är lättare att skriva ner saker o ting. man kan omformulera sig 1000 ggr om det behövs, fundera så länge man vill innan man försöker förklara/formulera.
dina "sorg-anfall" måste få komma o kommer att komma det är liksom bara att gilla läget. säkert kommer det bli längre o längre mellan anfallen o kanske kommer de kännas annorlunda med tiden, inte så kraftfulla om du förstår hur jag menar!
kramar o kärlek vännen
Har inga problem att hantera det,bara jag får vara med dig.Älskar dig.
Josef: det vet jag, älskling! Det har aldrig varit du som varit problem, snarare jag! Men bara du står ut så...! Älskar dig också!
/Sorgfågel
Jag blir alldeles mjuk i hela kroppen av hela alltet som hänt - det är så stort så det nästan inte ens går att greppa, livet bara rann tillbaka i dig, det syns så väl här i dina texter!:)
Så klokt av din Josef att våga ställa alla frågor!
Åååååh kyss på dig!
Hej. Har suttit i kväll och läst nästan varje ord i din blogg. Du skriver så vackert och så starkt. Även när du tycker att du inte orkar längre och inte har mer att ge så ser man din styrka. Och det är väl så.... man MÅSTE orka....
Ta hand om dig och varandra!
Gott Nytt År!
