Ensam-sorg
Jag påmindes om en sak nu i helgen som jag vetat hela tiden : i sorgen är och förblir man ensam. Det går inte att lasta av delar av bördan på någon annan, det är och måste vara bara jag som bär. Men det är okej, jag är van. Och så länge jag får allt det andra - kärlek, omtanke, värme - så går det bra ändå.
Kommentarer
Postat av: Tina
Det stämmer!
Jag är glad att jag har min sambo med allt vad han innebär. Men i sorgen efter min sorg står jag ensam. Jag är helt ok med det. Han kan inte sätta sig in i hur det känns. Och sonen miste jag ju innan jag träffade honom...
Postat av: Kicki
Ja i sorgen är man verkligen totalt ensam, men det känns bra att ha någon nära som man kan gråta ut hos ordentligt! Kram!
Trackback
