Sorgfågel

Timme för timme, minut för minut. Gör inget vettigt; kan inte! Bara väntar och försöker fördriva tiden så inte tankarna ska få för fritt spelrum. Väljer musik med noggrannhet på Spotify; musik som peppar upp mig. Fiskar uppmuntran på mitt internetforum (och får det en masse, tack!!) och gråter för Josef när ångesten blir för svår. Han jobbar i eftermiddag, men jag får i alla fall ha honom nu när jag väntar. 

Pappa ska köra mig till banken, vänta utanför och håller mig sedan sällskap på hemvägen också. "Det har jag bestämt och då blir det så!" sa mamma i telefonen igår. Han är med mig precis som han var med mig den långa färden till sjukhuset när M skulle göras i ordning efter döden; som han var med mig alla de första färderna till kuratorn när jag grät i samtalet med henne så jag knappt kunde stå efteråt. Som han var med mig i klädaffären när jag var tvungen att prova begravningskläder.

Timme för timme, minut för minut.
Kysser M:s vigselring i mitt halsband och ber om styrka och närvaro.......