En annan dag idag
Fast jag skrämde Josef rätt rejält igår. Jag själv har ju panikat på det viset förr, så jag vet att även om det känns som att man dör så är det inte farligt i sig (bara jobbigt!). Men han hade inte sett mig så illa däran förr, så han sa nu efteråt att han blev rätt rädd när jag inte kunde andas.
17 dagar kvar......
Vi är många som räknar ner med dig. Alla de som står dig närmast, Josef förstås, M i sin himmel som väntar på att få vara bara "kärnan" av er kärlek som du så fint beskrivit det utan gård och allt vad det innebär och inneburit. Och alla vi andra som följer dig, tänker på dig och - åtminstone jag - ogillar att vara så långt ifrån rent fysiskt. Vi vet att ingen annan förtjänar lugn, ro och kärlek mer än du.
Kramar om!
...and counting. Snart är det över!!
Vi som inte har en gård kan inte föreställa oss alla olika moment som ingår i en försäljning/avyttring av sådan verksamhet.Hoppas det går att göra verklighet av dina planer med en längre ledighet "efter allt".
Kram Lotta! Kämpa på. Det är hemskt att få panikångest. Har haft det. Men du kommer klara detta med. Jag tänker på dig.
Ja fy för panikångestattacker. Jag hade P-Å i 4 år men nu var det länge sedan såna hemska attacker kom tack och lov. Stackars er alla, snart är du i land. Snart!!!
Kram
slänger in en kram till och önskar er en fin Lucia i morgon. Kram
