Igenkännande läsning
Läser i senaste Amelia-tidningen om Madelene som såg sin sambo Tommy misshandlas till döds. Hon berättar om hur det kändes när han var död. "-Kvar fanns bara den där fruktansvärda tomheten som tog så mycket plats att det knappt gick att andas."
Och inför att till slut gå vidare och träffa någon ny: "-Många sa "Du är ung, du kommer att träffa någon" och jag minns att jag blev arg och tänkte "Hur kan det tro det?"
Men i juli 2008 träffade hon Linus. Och då var hon redo. Hon hade accepterat att Tommy var död och insett att hon inte gjorde någon en tjänst genom att vara ledsen och ha dåligt samvete.
-"Jag är lycklig över hur mitt liv ser ut idag och skulle inte byta ut det mot något. Men jag saknar Tommy väldigt mycket och tänker på honom ofta. Och jag vet att jag har en själsfrände och bästa vän som väntar på mig."
Och inför att till slut gå vidare och träffa någon ny: "-Många sa "Du är ung, du kommer att träffa någon" och jag minns att jag blev arg och tänkte "Hur kan det tro det?"
Men i juli 2008 träffade hon Linus. Och då var hon redo. Hon hade accepterat att Tommy var död och insett att hon inte gjorde någon en tjänst genom att vara ledsen och ha dåligt samvete.
-"Jag är lycklig över hur mitt liv ser ut idag och skulle inte byta ut det mot något. Men jag saknar Tommy väldigt mycket och tänker på honom ofta. Och jag vet att jag har en själsfrände och bästa vän som väntar på mig."
Kommentarer
Postat av: Malin
Så sant! Tomheten tar så stor plats i vardagen att det faktiskt är svårt att andas ibland, eller nästan jämt!
För mig känns det omöjligt att leva med någon annan, men jag hoppas och tror (någonstans) att jag kommer att kunna göra det i en framtid!
Jag tror väldigt mycket på att Thomas finns kvar, och jag vet vem som hämtar mig när det är dax!!
Trackback
