Mår ganska dåligt nu
Jag hade så gärna velat få ha en smidig enkel sista tid här; fått känna att "nu äntligen är allt det praktiska jobbiga över"!!! Men det fick jag visst inte.....
Tråkigt nog så "förlorar" jag väl svärmor i det här också, för svågern verkar proppa henne full med skitprat och hon orkar väl inte stå emot så mycket nu när hon är i sin jobbigaste sorgeperiod efter svärfar. Jag som alltid tyckt om henne och beundrat henne och hennes styrka och alltid velat henne väl och försökt hjälpa henne. Nu vågar jag inte lita på henne längre och vill knappt prata med henne.
Önskar så att det var över, men det är det förhoppningsvis snart. Jag längtar efter ett normalt liv igen, efter "vanliga" småbekymmer, efter att få komma ur den här mardrömmen!
Åhhhh stor stor kram!!!!
Återigen baxnar jag. Återigen finns inget klokt att säga. Det är bara för mycket alltsammans, och det har det ju sannerligen varit nog av - för mycket alltså - i snart 2 år. Har de inget vett? Har de ingen moral? Hur kan de se sig i spegeln på morgnarna, när de beter sig så? Man säger att man inte önskar sin värsta ovän det hemskaste, men kanske skulle de få prova att "walk in your shoes the last two years" för att kanske kanske FATTA. Men det är väl ändå tveksamt, deras beteende är helt obegripligt. Nedräkning; första september kom FORT!
Kram
Åh vilken vidrig soppa!
Tänk att folk aldrig upphör att förundra med sitt egoistiska beteende. Har inte svågern något litet, jag vet inte - hyfs? hjärta? - att betänka att dina barn är hans brorsbarn och att vad än han tycker, säger och gör mot dig gör han mot en del av sitt eget kött och blod? Fast det är klart att han inte gör om han drar in modern också i intrigerandet. Det borde finnas en särskild plats i helvetet för folk som båkar med efterlevande.
Önskar det fanns nåt jag kunde göra för dig så här på avstånd
Kram
Jag följer din blogg, har gjort sedan första inlägget. Jag vill alltid skriva något klokt och meningsfullt till dig, du som har slitit och lidit som få under dessa år, men jag kommer aldrig på något vettigt. Det känns för futtigt, liksom.
Jag vill att du ska veta att jag tycker du är bra, bättre än alla gamar som vill roffa åt sig.
Många kramar
Jag känner en sån förbannad ilska över dessa rofåglar. Känner ingen av er personligen - men behöver inte göra det för att se girighetens gapande käftar hugga efter sitt byte.
Jag önskar dig all kraft att orka kämpa mot dessa vidriga gamar.
Massor med kramar!
Lisen
Skojar du? Så genomvidrigt!! Man får inte GÖRA så mot andra människor, och att de itne fanns där förut men ska ner i pengabingen och gröta nu, det gör det ännu äckligare.
