Saknad och kärlek
Funderar en del på det där med kärlek och att träffa någon ny. Jag vill ju inte leva ensam för alltid; jag är en sån som passar bäst i en tät tvåsamhet och jag kan längta efter att ha någon att dela livet med. Ett tag kände jag att jag liksom skulle vilja bli kär. Men nu inser jag att jag inte kan det. Jag kan inte ta emot någon i mitt liv, jag kan inte bli kär, jag kan inte älska någon - inte än på länge i alla fall. För jag är helt enkelt fortfarande kär i M; jag är fortfarande M:s fru, det är fortfarande bara honom jag älskar. Det känns inte som om någon annan skulle duga. Jag skulle bara jämföra hela tiden.
Du skrullan, det måste nog få vara så ett tag till. Och han finns nära dig och hör dig. Hela tiden.
När kärleken dyker upp igen för dig, så tänker du nog inte så, men nog är det så att man inte vill vara ensam, man vill ha närhet,kärlek. Där jag bor så började de här i samhället att fråga mina släktingar efter ca ett år om jag har hittat nån ny än. Jag blev så besviken då. Det skulle ju vara som att vara otrogen. Men man ska nog inte jäkta, låt såren läka lite.Nu först ca 2år efter har jag kunnat börja se romantiska filmer(har alltid älskat sådana filmer)Det tyckte jag var ett stort steg för mig. Kram
Det förstår jag, jag har funderat lite på det, om det skulle hända mig - när skulle man känna att det är ok att ta av sig vigselringen? Jag menar man är ju fortfarande gift - det här var ju ingen vald separation, utan väldigt plötslig och i allra högsta grad påtvingad.
Jag har ju en vän som förlorade sin pappa när hon var 6 år och yngst av 4 syskon, det flyttade aldrig in någon ny man i det huset och hennes mamma flyttade därifrån från mindre än ett år sedan.... Däremot hade hon ju pojkvänner/särbos men aldrig att det kom in en ny man på så sätt att de flyttade ihop.
Jag säger som -ME- det måste nog vara så ett tag till, tills du känner dig redo igen.
Förstår att du inte vill leva ensam resten av ditt liv men samtidigt tro det inte finns någon som duger. Så klart är det ju M som är mannen i ditt liv och den bästa man/vän du haft, Ni har ju inte valt att gå skilda vägar utan slitits ifrån varandra. Men kanske en dag kan du hitta någon att dela livet med, någon som kan vara näst bäst.
Kramar.
