Sorgfågel

Stora J har det svårt, precis som jag. Idag fick jag hämta hem henne från skolan vid elvatiden, hon orkade inte vara där. Det är jobbiga dagar nu och allt kommer upp till ytan igen. Det är precis som om det ska gås igenom en gång till.

Minns att jag var med barnen på bårhuset idag för ett år sedan för att de skulle få ta ett sista farväl av sin pappa. Stora J gav pappa ett halsband som hon trätt åt honom med hans namn på och en sten som var viktig för henne. Mellan M gav pappa en teckning han ritat av potatisplockaren.
Jag ser på fotona som är tagna från då att jag hade på mig en ljusblå kofta, fastän det var soligt väder den dagen. Det var väl då frusenheten började - när han var borta började jag frysa och det höll i sig länge. Jag kunde aldrig bli varm, oavsett om jag var inne eller ute eller om det var varmt eller kallt. Och det är klart, när det är tomt omkring en både runt kroppen och själen så fryser man väl....

Minns hur svårt det var där på bårhuset att till slut vända mig om, gå ut från rummet och lämna honom. Att veta att nu får jag aldrig, aldrig mer se honom. Det var det absolut svåraste jag gjort någonsin! Jag tror att jag lämnade kvar största delen av min själ där.