Sorgfågel

Dagen idag började som en rätt bra dag, men ganska snart gick det utför. Småsaker som krånglade, planer som inte blev som vi tänkt och vips är man nere i en sorgsvacka igen. Men det är kanske inte så konstigt, det kanske inte kunde gått på något annat sätt idag. För det är begravningsdagen idag.... Idag för ett år sedan begravde jag M i vår kyrka; samma kyrka som vi gift oss i och döpt alla tre barnen i.

Det var en omänskligt svår dag, jag vet än i dag inte hur jag lyckades stå upprätt. Minns hur jag gick altargången fram med Stora J och Mellan M tätt efter mig och Lilla J i famnen. Jag gick rakt fram; såg inte åt något håll, såg inte en enda människa av de som var där, såg bara första bänk där vi skulle sitta och kistan som stod där framme.

Där var säkert hundra personer på begravningen. Inte en enda av dem verkar idag komma ihåg vad de gjorde för ett år sedan....Inte så att jag fått höra det i alla fall och som jag sagt många gånger tidigare: jag kan inte läsa tankar. Däremot verkar varenda människa vara på kräftskiva ikväll. Kul för dem......

Solen går redan ner i väster
och orgeln har tystnat i moll.
Friska begravningsgäster
försvinner åt var sitt håll.

Släktingar, vänner och grannar
har annat att sörja för.
Tänk, inte ens klockan stannar
när du blir gammal och dör.
(Alf Henrikson)

Funeral Blues

Stop all the clocks, cut off the telephone,
prevent the dog from barking with a juicy bone,
silence the pianos and with muffled drum
bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
scribbling on the sky the message He Is Dead,
put crepe bows round the white necks of the public doves,
let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
my working week and my Sunday rest,
my noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever; I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
pack up the moon and dismantle the sun;
pour away the ocean and sweep up the wood,
for nothing now can ever come to any good.
(W. H. Auden)