Sorgfågel

Inatt drömde jag om M. Jag drömde att jag vakade vid hans sida på sjukhuset. Han var i stort sett död och jag satt i en stol vid hans sjukhussäng och halvlåg över honom och slumrade; det var natt. I drömmen vaknade jag tidigt på morgonen av att jag kände hans puls där jag låg mot hans bröstkorg. Då visste jag att han inte var död och att han skulle vakna och en liten stund senare slog han upp ögonen. Först var han alldeles borta i blicken och dimmig men sedan såg jag i hans ögon att han kände igen mig; att han mindes mig. Då ropade jag till sköterskan att hon skulle hämta neurologen. Tre stycken läkare kom; en som hade läkarrock och två i privata kläder - jag fattade det i drömmen som att de precis skulle gå av jouren och gå hem. Efter det blev drömmen suddigare. M kom inte ihåg någonting när man pratade med honom; han visste inte var han var eller vem jag var, men jag berättade allt för honom och på något sätt visste jag att hans minne skulle komma tillbaka.

När jag vaknade var jag inte direkt ledsen, men jag ville helst av allt somna om igen så jag kunde gå tillbaka till drömmen.