Det stora grå

Stora J går i skolan igen, det är ju positivt. Annars känns det mesta tungt. Ingenting är roligt, allt känns bara grått och ensamt. Jag pendlar blixtsnabbt mellan att klara vardagen och att rasa ner i förrädiska sorghål. Det tar på krafterna att försöka hänga med i svängarna.

Känns som att jag kvävs ibland; jag är ensammast i världen men jag är aldrig för mig själv. Alltid någon eller några runtom mig som behöver mig, ska ha min uppmräksamhet och som jag måste ge till och ta hand om. Aldrig ett andrum för bara mig! Det är en av anledningarna till att jag sitter uppe för sent om kvällarna; det är enda gången jag får vara för mig själv....

Önskar att jag hade en enda rolig sak att se fram emot! Men allt är bara grått.....

Kommentarer
Postat av: .:Sabina:.

Som jag önskar att det fanns något att säga till dig. Något att lätta upp, släppa in lite ljus i allt det grå. Jag undrar igen om du kanske behöver lite hjälp på traven av terapeut el dyl. Få just denna egentid, där det bara handlar om dig och inget annat. Det är ju så, jag förstår det, att du ska ge och ge och räcka till högt och lågt. Lite andrum, ett par veckors hemmavaro, är det en möjlighet?

Kramar om

2009-09-08 @ 22:13:57
URL: http://mitteget.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0