Hoppa över?
Fast sakna kommer jag nog alltid att göra....
Saknaden går aldrig aldrig över. Och jag tror känslorna av sorg och förlust, förtvivlan och förnekan kommer i skov. Efter ett tag blir det längre och längre emellan, men försvinner gör de nog itne.
Det är så konstigt det där med sorg och accepterande/förstånd, och alla har sin egen upplevelse. Jag tyckte att efter ett år ungefär kom den där aldrigheten, insikten om att han faktiskt aldrig kommer tillbaka. Men saknaden, den finns kvar, den försvinner nog aldrig. Men den blir ens vardag, man vänjer sig vid att leva med den. Och man gör det stegvis liksom.
Det låter som om du är på väg mot att ta ett nytt steg i din sorg, att gå in i en ny fas. Och jag kommer finnas med dig även i denna!! Love you!
/Kramar Anna!
Om någon skulle fråga vilken känsla som dominerar i mitt liv är det just ordet saknad som skulle komma högst upp på listan. Så vi är många i samma känsla....en liten tröst.
Kram A
Inatt är det tre veckor sen min älskade man hastigt dog. När jag hittade din blogg kändes det som att jag läste mina egna tankar när jag läste ditt första inlägg "När livet rasar".
