Sorgfågel

Jag tror inte att jag har skrivit om brudbuketten här förut? När M hade dött och barnen tog adjö av honom på bårhuset hade de med sig personliga saker som han fick med sig i kistan. Stora J ett halsband som hon gjort till honom och en sten som var väldigt speciell för henne och Mellan M en teckning där han ritat av pappas potatisplockarmaskin. Men jag hade inte med något då (bara mitt hjärta....).
Efter ett par dagar kände jag att jag skulle vilja låta min brudbukett följa med i kistan, det kändes som att den skulle vara hos M. Så jag tog ut den ur vitrinskåpet i vardagsrummet där den legat sedan vi gifte oss - inte alls proffessionellt bevarad utan bara torkad precis som den var - och åkte till begravningsbyrån med den för att de skulle lägga den i kistan till begravningen.

När jag kommer in med den till Underbara Kvinnan som jobbar där räcker jag över buketten som är ganska dammig och säger: "jag vet att det inte betyder något, men snälla, lägg den inte precis vid hans huvud i kistan, för den är så dammig!" Precis som om han skulle nysa av den eller nåt....! Hon har nog i det jobbet sett allt och hört allt, för hon rörde inte en min utan lovade bara att lägga den vid hans fötter istället!

Kvar i vitrinskåpet ligger nu en enda ros. Den hade lossnat från buketten och jag lät den ligga kvar - som en symbol över det lilla som finns kvar här i motsats till allt det som följde med honom.....