Glädjens och sorgens kläder
Varför vet jag inte, men ikväll tänker jag på kläder.
I en av garderoberna på övervåningen hänger min brudklänning. Bredvid brudklänningen hänger, som en övertydlig metafor över livets växlingar, mina begravningskläder. En splitterny svart kavaj med tillhörande svarta finbyxor samt en svart-vit scarf. Både klänningen och kavaj-setet använt endast en gång. Livets glädje bredvid livets sorg.
Minns när begravningskläderna inhandlades, bara en knapp vecka efter att han dött. Jag var som en zombie, orkade inte ta tag i det hela alls. Pappa ledde mig in en finare "damklädes-affär", fångade in en kunnig äldre expedit som fick instruktioner om vad det skulle vara för kläder och för vilket tillfälle. Jag lät mig kläs likt en viljelös Barbiedocka. Minns att det enda jag hade att säga om klädseln var: "ta inte fram det dyraste, för jag kommer ändå att bränna upp kläderna efteråt!" Det gjorde jag inte, men jag har aldrig haft på mig det igen.
En liknande tanke slår mig. Fredag den 17 oktober 2008 begravdes pappa. Lördag en vecka senare döptes makens systerdotter. Vi närvarade självklart på båda. Livets slut och livets början... "Naturligare" eftersom pappa var över 70 men ont gjorde det. Att ha sin brudklänning och sina begravningskläder i samma garderob, med inte allt för många år mellan det att de använts... ja, det är ytterligare en i raden av detaljer som visar hur fel fel fel det blev. Helt fel den 1 september 2008...
Kram till dig!
När min bror dog för 15 år sedan så hade jag på mig en klänning. Jag har kvar den än. Har aldrig använt den igen men jag kan inte slänga den heller. Jätte märkligt.
Kram
Även jag köpte en klänning till min mans begravning i januari. Den är så svart och snygg och den var dyr, men frågan är om jag någonsin kommer använda den igen.....när skulle det passa? Nyår? Nej, det går ju bara inte....
Kram Annika
