Om Sorgfågel

Läser Anna-Lenas artikel om mig och sorgbloggande i Göteborgs-Posten idag. Hon skriver om mitt val av bloggens namn:

"Nästa blogg fick heta ”Sorgfågel”. För det var så hon kände sig – sörjande, liten och stukad."

Det var så tankarna gick när jag döpte bloggen, men det finns en annan tanke också som fladdrade i bakhuvudet, och det var såklart Astrid Lindgrens Sorgfågel i "Mio min Mio":

"Det började skymma. Över hela rosengården kom det som en mjuk, blå dimma. De vita fåglarna tystnade och sökte upp sina bon. Silverpopplarna tystnade också. Det blev alldeles stilla i rosengården. Men i toppen på den högsta silverpoppeln satt en stor, svart, ensam fågel och sjöng. Han sjöng vackrare än alla de vita fåglarna tillsammans och jag fick för mig, att han sjöng just för mig. Men jag ville inte höra honom, för han sjöng så att det gjorde ont. (...)
Det sista jag såg, innan vi gick ut genom porten, var hur Sorgfågel lyfte sina svarta, breda vingar och flög rakt upp mot himlen. Och jag såg att tre stycken små stjärnor hade börjat lysa där."

Kommentarer
Postat av: myzpyz

vilken jättefin text som skrivits!

fantastiskt av dig att vara med i tidningen, det kommer hjälpa en oändlig massa människor!

kramar o kärlek



ps. mitt änglaljus har brunnit för din M hela helgen...

2009-11-01 @ 21:42:36
URL: http://vfw.bilddagboken.se
Postat av: Evy Olsson

Jag har hittat din blogg, det du skriver kommer att hjälpa många som just nu genomlever svår sorg.

Kram Evy

2009-11-02 @ 21:26:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0