Sorgfågel

Min första födelsedag utan M har gått rätt bra; jag landar mjukt i skyddsnätet som spänns ut under mig av alla dessa änglar runtom - i IRL och i cyberspace. Men visst är det tomt utan honom, men det är det å andra sidan varje dag.

Just tomheten och ensamheten är jag så trött på! Eller jag är trött på allt i sorgen, men de två är extra jobbiga. Att alltid känna sig så ensam, att det inte finns någon som väntar på en, som ser en, som vill dela livet med en.