Gift med en ängel
Jag längtar efter att få känna mig verkligt glad igen! Visst kan jag glädjas åt saker nu, men det är bara på ytan. Bakom finns alltid den där skuggan av sorgen, så glädjen kan aldrig vara ren. Inte ens när det gäller barnen, för då finns alltid det där hugget: "han skulle varit med nu, han skulle sett detta och delat detta med mig!"
Jag kan inte släppa honom, han är fortfarande den som står mig närmast! Det känns inte som att jag är änka, det känns som att jag fortfarande gift - det är bara det att min man är död! Jag är gift med en ängel....
Jag blir så ledsen för din skull. Önskar så att det fanns något att göra, men det är ju precis så illa som du skriver. Du kommer att få mycket att göra när ni möts igen, när du ska dela alla glädjestunder med honom, som han inte kan vara del i nu...
Tänker mycket på dig och barnen!
Hittade hit av en tillfällighet. Blev fylld av känslor när jag läser allt du delar med dej. Tycker du är oerhört modig som orkar skriva. Och blev mycket berörd över er picknick på M´s födelsedag. Den kändes så rätt, så fint.
När en vän till mej dog, sa mina barn att han fanns, men på en plats som inte finns på kartan. Och självklart så fattas han dej. Låt honom fattas dej. För det vore konstigt om mannen du älskade försvann utan saknad och sorg.
Önskar dej många fina stunder framöver, och att du hittar tillbaka till glädjen i framtiden.
Många kramar Mona
Men skrullebullan, det är klart det är så; du är fortfarande gift med M. Det kommer dröja länge länge innan du inte är det, om det ens händer. Och tänk vad hemskt om det hade kunnat gå mindre än ett år och du bara skuttade iväg, glad och lycklig, som om inget hänt?
Igår fyllde min svärmor år och hennes svägerska var där. Deras bror/man dog i somras och svägerskan var fortfarande grå av sorgen, och då var han ändå 60+ när han dog och hade varit sjuk ett tag - även om det var hemskt och sorgligt så måste det ändå varit en mycket större chock för dig när M var så ung och det hände som det gjorde, så oväntat. Det finns nog inte på kartan att du inte ska sakna honom sådär.
'stor kram'
Ja det är du, gift med en ängel, håller med dig maximalt!
Saknaden av att inte få dela själva livet med M kan jag inte ens riktigt förnimma känslan av, eller vill inte för bara tanken...
Åh du finaste kämpe!
KRAM!!!
Å, finaste vännen vad du beskriver känslorna bra. Låt den här perioden av "oavtrubbning" få vara, den behövs även om det smärtar som f-n. "Han skulle varit med nu, han skulle sett detta och delat detta med mig!". Smärtan går rakt igenom dataskärmen, jag är så ledsen för din skull! Varma kramar, Anna!
hej vän! du skriver så himla fint o precis så man fattar hur du menar.
klart han saknas...
skickar dig o barnen oändligt många o varma kramar!
med kärlek från mig
Jag måste bara hålla med de övriga! Klart han fattas dig och barnen!!
Många många varma kramar från mig!!!
Ja, vad du beskriver det bra. Fy, vad ont det gör. En smärta som är obeskrivlig och tyvärr känns den oändlig....men det hoppas vi att den inte är.
Kram A
