Sorgfågel

Vi har tagit oss igenom ännu en födelsedag: igår fyllde Mellan M 9 år.

Alla tror att födelsedagar, bemärkelsedagar och högtider är värst, men så är det inte. Jag tar mig igenom sådana dagar genom att fokusera på barnen. Som igår: jag vill att Mellan M ska ha en bra födelsedag och då blir det målet att sträva efter det. Det gör att en sådan dag flyter på hyfsat bra.
De jobbiga dagarna, det är de där som bara ramlar ner i huvudet på en när man minst anar det! De ledsna dagarna som nästan alltid kommer helt utan förvarning! Det kan vara att jag helt enkelt bara vaknar på morgonen med en förlamande ledsenhet eller så är det något som händer som startar lavinen - ansvaret över gården som känns för tungt, jobbet som strular eller annat.
Det tuffaste är ovissheten: att de här dagarna alltid slår ner på en som en blixt från klar himmel. Det hade ju varit enklare om det varit som folk tror; att högtiderna var värst. Då hade man ju vetat att "okej, i morgon är det jul/påsk/födelsedag/förlovningsdag/what ever, då ska jag se till att gräva ner mig under täcket alternativt vara hos någon som kan trösta alternativt hitta på något roligt som skingrar tankarna!"

Det enda som är att göra, är att vara så snäll mot mig själv som det går när ledsenheten slår till, att kapa allt som inte måste göras och att härda ut. Jag har ju lärt mig att det svänger efter ett tag och känns lite lättare - tills nästa gång.