Klipp ur jobb-mail-konversationen från mig till chefen
Jag vet inte om jag är korkad, men framgår det ur följande mailkonversation från mig till min chef att jag efterlyser besked om var och när jag ska jobba och att det är viktigt för mig att veta??? (har avidentifierat mailen när jag lade in dem här)
17 januari från mig till chefen/rektorn:
Hej *X*!
Tack för svaret, jag såg också att du försökt nå mig på telefon.
Nu har jag suttit och stirrat på ditt mail en bra stund, jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Det känns bra att vara på *avdelningen*, så det var skönt att det gick att ordna. Det är bara det att jag inte har en aning om hur mycket jag kan jobba - jag kan inte skilja mellan vad jag vill och vad jag kan liksom. Vet inte om jag borde höra med *kollega* också hur det ser ut på *avdelningen*, så jag inte tar dagar när de redan är många personal. Även om jag ska gå utöver, så är det synd att "gå på varann" om de nu har såna dagar.
Funderingarna går också: ska jag vara där dagar i följd så jag kommer in i det eller ska det löpa på t.ex mån-ons-fre, så det är en dag emellan om det nu blir jobbigt (gråtdag mellan arbetsdagarna)? Jag vet inte....Kortare och fler dagar eller längre och färre?
Ja, som du hör så vet jag inte mycket, men jag ska tänka lite till så klarnar det kanske.
12 februari från mig till chefen/rektorn:
Hej!
Det är svårt att vara tydlig utan att bli sträv i mail, men jag försöker. Det jag hade velat var att ha vetskap om var och vilka dagar och tider jag ska jobba. Som det är nu åker jag iväg utan att veta någonting och hamnar sedan rakt in i vecka 9 utan att forfarande veta. Det är jättejobbigt för mig, men ställer också till problem med omgivningen, eftersom jag nu måste boka av en rad viktiga möten, tex BUP för Stora J. Eftersom jag inte får besked om när jag ska jobba, måste jag ställa hela veckan tillgänglig, så allt annat får ställas på paus.
Jag upplever det väldigt tufft att inte få några besked, det tar mycket onödig energi som jag så väl hade behövt till annat som jag måste orka. Eftersom det är "riktiga" timmar kan jag ju inte sitta och lägga det som jag själv vill.
Totalt har jag skrivit 16 mail till min chef i den här sjukskrivningsfrågan och hon har skrivit minst lika många tillbaka till mig. Lägg därtill till ett par telefonsamtal, men inga regelrätta möten ansikte mot ansikte där vi enbart kunnat prata om detta. Så ser min rehabilitering ut......
Och fortfarande vet jag alltså inte mer än tre veckor framåt vilka tider jag ska jobba. Jag har för längesen gett upp med att köra huvudet i den här jobb-väggen; det får gå ändå och så siktar jag in mig på att avsluta sjukskrivningen så fort det bara går, så jag kan börja jobba på vanlig tjänst igen!
Åhh vad du får kämpa för att få besked och fast din chef vet varför det är så viktigt för dig så får du inga besked .
Jag arbetar fackligt för Kommunal och jag är ofta med på möten där man försöker komma på lösningar när nån försöker komma tillbaka till sitt arbete när man varit borta länge av en eller annan anledning. Om du tillhör nått fack så kolla om de kan vara med på mötena. Det har hänt att jag som facklig varit närvarande och inte medlemmen när det har varit för infekterat,jobbigt etc.
Håller tummarna att det ska fixa sig med arbetstiden för dig för dina möten med BUP etc är så viktiga för er.
Kram Qia
Jag fattar inte varför hon har så svårt att hantera situationen! Kan du få hjälp av facket? Det är helt horribelt att du ska lägga energi på det här... Eller hey, vänta, kan det räknas som arbetstid, det du kämpar med nu? :p
Åhh, jag blir så trött på folk!
Jag klurar på varför de håller på sådär. Jag skulle gissa att det är någon slags missriktad hänsyn, att de tror att det är bra att de inte målar in dig i fasta tider.
Men du HAR sagt att du vill ha klara tider, och de BORDE begripa vad rutiner innebär då resten av världen svajar...
Har du någon kollega som du litar lite extra på som du kan ge uppdraget att se till att du får ett fast schema med bestämda tider?
Jag är frivillig till uppdraget annars, tror jag ska ta en dag och åka till Sorgfågel-land och besöka väl utvalda personer som behöver lite kunskap.
KRAM
Åhh, jag blir så trött på folk!
Jag klurar på varför de håller på sådär. Jag skulle gissa att det är någon slags missriktad hänsyn, att de tror att det är bra att de inte målar in dig i fasta tider.
Men du HAR sagt att du vill ha klara tider, och de BORDE begripa vad rutiner innebär då resten av världen svajar...
Har du någon kollega som du litar lite extra på som du kan ge uppdraget att se till att du får ett fast schema med bestämda tider?
Jag är frivillig till uppdraget annars, tror jag ska ta en dag och åka till Sorgfågel-land och besöka väl utvalda personer som behöver lite kunskap.
KRAM
Tack hörni för respons! Kan säga att det sista har det varit kollegorna som lagt strötider när jag ska jobba, chefen har jag slutat kontakta sedan ett tag tillbaka (och vi lägger ändå nästan alltid schema på avdelningarna). Men kollegorna verkar lika svåra att nå fram till som chefen när det gäller behov av stadga och trygghet och "veta i förväg".
Jag fattar ärligt inte, såå svårt är det väl inte att räkna ut? Eller för att översätta det; om jag hade brutit benet och ändå skulle jobba, hade jag då blivit jobbplacerad på 10:e våningen utan hiss?
Mica, jag önskar verkligen att du bodde här mitt i Sorgfågel-land och kunde "ta fajten" åt mig, gud vad skönt det hade varit!! ler (Om du vill kan du googla fram namnet på kundchefen på Trygg-Hansa, för honom skulle jag vilja skicka en bajsblöja till! Kundtjänst vägrar skicka mig vidare när jag begär det och hela barnförsäkringshistorien har skötts ganska klumpigt av dem!)
/Sorgfågel
Men vad ÄR det som är så svårt att förstå?? Jag har lust att åka din arbetsplats, samla dem i ett rum och tala med mycket hög och myndig stämma säga "Sorgfågel vill veta hur/när hon skall jobba, för resten av året (om så behövs) - VAD är det ni inte förstår?" GAH Vilka idioter - det är då självaste att man skall behöva vara frisk för att orka vara "sjuk".....
Det jag tänkt skriva är redan skrivet, flera gånger om. HUR kan det vara så FÖRBASKAT svårt att BEGRIPA?! Det är ju så man bara baxnar... Mycket ligger i ordspråket "vara frisk för att orka vara sjuk". Inte en frisk person utan minsta lilla trauma vill sväva i ovisshet inför sina arbetstider - hur kan man tro att det ska hjälpa dig??? Dumhet är i sanning onödigt...
Kramar!
Usch ovanpå allt annat är ju sådant här det sista du behöver.
Mitt förslag är att du tillsammans med din kurator/läkare kommer överens om hur du tror att du skulle orka jobba och sedan kräver du det, rakt av. Inga mer frågor och hänsynstaganden till bemanning eller andras scheman. Inget mer duttande - utan bara: Så här skall Sorgfågels rehabilitering se ut. Punkt slut.
Jag får en känsla av att din chef har oerhört svårt för att ta beslut. Och så länge hon kan låta dig hänga i limbo, så gör hon det - för att det är enklast för henne.
Jag har ju ingen aning om hur det känns - men antingen vill du "äta elefanten i små tuggor" d v s jobba en dag, vara hemma en dag och ladda upp igen och så gå dit igen dagen efter d v s ett varannandags-schema alternativt att det är lättare att skotta undan veckans jobb på några dagar och sedan ha en längre period då du är helt avkopplad från den världen, då du kan ladda rejält för att orka nästa "rush" igen. Orkar du sedan inte varje dag som du är schemalagd så orkar du inte, men det är ju omöjligt att veta innan du har provat. Inte sant? Och eftersom du går "utöver" så behöver du inte känna pressen heller, den här rehabiliteringen är inte för deras skull - den är för dig, för din skull.
Så, be kuratorn/läkaren att skriva ett papper med en "ordination" på hur du skall jobba i 3 månader framöver med en notering om att ni därefter skall utvärdera hur du tycker att det har gått. Funkar det inte så vet ni det. Men, inget kan hursomhelst vara värre än detta.
Mina varmaste lyckönskningar med en kamp som jag tycker det är beklämmande att du behöver ta!
Det är beklämmande att din chef inte har vett att hantera situationen bättre än vad hon gör, hon arbetar trots allt i en oerhört människo-tät verksamhet och då kan man tycka att hon borde ha en större sådan kompetens.
Om du inte känner att du orkar ställa den här typen av krav själv - så tycker jag absolut att du skall be kuratorn/läkaren att göra det åt dig.
