Sorgfågel

Cruella: tack för en tankeväckande kommentar, jag plockar upp den här:

"Han är ju med där någonstans, din M. Han har tagit hand om jorden, inte glömmer den honom"

Kanske är det så, att jorden minns honom likaväl som vi gör det? Jag tycker i alla fall att det är en vacker tanke. Det påminner mig för övrigt om att när M:s urna gravsattes hade jag med en burk med jord från åkrarna här utanför. Den jorden hällde jag ner över urnan i graven, för jag ville att M skulle ha med sig lite av sin egen jord som han vårdat så i alla år!