Jobb-utopia?
Eftersom jag ÄR fastanställd, borde jag inte få ett riktigt schema då, bara det att man liksom kapar den tiden som är sjukskrivning? Istället för att putta in mig här och där som en springvikarie?
Åh, vad jag hade önskat mig ett jobb som inte tog så förbannat mycket energi; energi som jag så väl hade behövt till annat - som att orka med sorgen till exempel!! Och ett jobb som fattade att när det står "psykiskt trauma" på sjukintyget, då bör man INTE lägga allt ansvar för att reda upp röran med vilka tider och dagar som ska jobbas på den som är sjukskriven.....!
*say no more...*
Jo, förresten, en sak till ska jag säga och jag citerar rakt av vad min distriktssköterska sa när hon ringde och jag berättade om jobb-röran: "Byt jobb!"
Vilken situation du hamnat i! Riktigt dåligt gjort av din chef, tycker jag, eftersom hon vet hur det är. Dessutom är det ju hennes uppdrag. Inte lätt att byta jobb i dessa tider heller...
Ja, tänk om det gick bara så där att byta jobb! Då skulle jag också gjort det. Igår typ.
Jag tycker att du har all rätt att få veta hur du ska jobba och med tanke på din sits tycker jag att du borde ha regelbundenhet i ditt schema. Samma dagar, samma tider och samma plats varje vecka. Det vore väl enklast även för den som sak lägga schemat..?
Men vilket praktarsel till chef. Kan du inte bussa kuratorn eller den där sköterskan eller nån annan på honom/henne?? Det där är INTE ditt jobb!! Och om det nu ändå är det, lägg då ett fast schema och ta bara det, låt dem inte hunsa dig som en vikarie!!
Hej, har just hittat din blogg. Bra att du skrev om svt:s "På liv och död", jag hade missat det. Det gjorde så stort intryck att jag skrev ett inlägg på minnesbloggen om vår son som dog i maj 2008. Hoppas din jobbsituation blir bättre och att du i övrigt hittar en väg genom sorgen. Kram!
Men vad ÄR det för fel på din chef??!!! Otroligt vad svårt det verkar vara att FATTA - du har ju sagt det rent ut flera gånger nu och ÄNDÅ går det inte in! Och byta jobb, i den stundande lågkonjunktur och med nya rutiner och nya arbetskamrater - hur känns det? Är det ens möjligt?
Det kändes som om h*n fått kläm på dina tider & placering för någon månad sedan, och nu denna vändning alltså?! Så dåligt, så svagt att inte känna in det du har behov av - det kan ju inte vara så jättesvårt kan jag tycka...
