Sorgfågel

På mitt jobb (förskola som ni vet) svävar jag i limbo när det gäller arbetstider och schema. Idag till exempel visste jag inte när jag gick dit vilken tid jag skulle sluta, för när vi för knappt en månad sedan lade upp tiderna fick jag bara jobbtider fram till och med förra veckan. Och idag lades det upp tider tre (3) veckor framåt. Jag kanske ska tillägga att jag är fastanställd på samma arbetsplats sedan 2003?
Har sagt det förr och säger det igen: att vara sjukskriven på mitt jobb kräver en oerhörd energi - så mycket att jag nu känner att jag ska gå upp till ordinarie tjänst fortast möjligt, för det kommer inte att vara hälften så jobbigt som att sväva i det här "ingenting"! Och det kanske inte var så det var tänkt när man är sjukskriven för sorg-depression?.........
Och jag orkar inte driva det mer heller; jag HAR sagt till, jag HAR försökt få lite mer framförhållning. Det verkar inte bli bättre än så här, men förhoppningsvis blir det ett "riktigt" ordinarie schema efter påsk eller efter april eller nåt (ja, ni hör ju: helt jävla puckat!)

Jag skulle önska mig kollegor och chef som insåg att förutsägbarhet och trygghet är viktigt när man är så ledsen som jag är. Jag har talat om det för dem flera gånger, men det verkar inte gå in. Jag skulle önska att de förstod det bara av att jag säger det - utan att jag ska behöva fläka ut hela sorgen i detalj! För det är för jobbigt; jag vill inte sitta på jobbet inför kollegor och barn och gråta och sedan vara nedstämd resten av dagen, det funkar inte!

Så här är det (citerar "En skugga av kärlek" av Lars Björklund):
Min sorg behöver sitt eget rum ostört och ibland stängt. Vill jag öppna det  så öppnar jag det och vill jag ha det stängt så låter jag det vara stängt."