"Till allt som varit dött"
Det är märkligt att man kan vara mitt ibland så många människor och ändå känna sig så totalt ensam! Att stå där bland alla andra föräldrar och veta att alla vet och att nästan kunna ta på obekvämligheten. Det krävs mycket kraft att hålla ihop då, att hålla masken någorlunda så att det blir bra för Stora J och Mellan M. Men jag tog dem därifrån så fort det anständigtvis gick efter att det var slut; vi stannade inte kvar och "minglade" mer än att de hann säga hejdå till sina fröknar.
Lilla J, så liten och ändå så känslig för mina sinnesstämningar, kände direkt när jag blev lite ledsen i kyrkbänken och tröstade på sitt eget lilla vis. Hon ger mig alltid en låtsasnapp när hon ser att jag blir ledsen och det gjorde hon i går också, ett par gånger. Hon vet direkt, det behöver inte ens vara tårar, utan hon känner det! För henne är ju napp den ultimata trösten, så det ger hon alltid - fast på låtsas - till alla som är ledsna.
Regnade gjorde det också, oupphörligt, hela kvällen och det var första gången på de 6 år som jag varit med om barnens skolavslutningar som det var så dåligt väder. Alla andra tyckte det var trist, men jag sket högaktningsfullt i det! Tyckte det var rätt passande att himlen grät när inte M kunde vara med!
Fy fan vilken smärta du måste uppleva!! Vet inte vad jag ska skriva, det känns om att ord inte räcker till alls i dag...Men ni finns i mina tankar och så även i går! Kramar Anna!
kära nån...
finns juh inte ord som vanligt... önskar så att jag kunde komma på nåt klokt som omväxling att skriva till dig!
gulle lilla J, sötaste hjärtat rörd
skickar stora kramar till er alla o hoppas att helgen bjuder på vila o ljusglimtar!
kärlek
Instämmer, det finns inget att säga för det är obegripligt att sätta sig in i hur det är för dig. Det går att ana, och det är verkligen verkligen illa nog - och där mitt i lever du. Han saknas på så många sätt, din M... Och lilla J, så klok hon är. Barn förstår så oändligt mycket mer än man tror innan man upplever det.
Kramar om och försöker göra dig sällskap i tanken
Men gulle J, vilken underbar liten varelse hon är! Tänk att de förstår så mycket...
Jag är en av dem som gillar regn, och särskilt mycket då jag är ledsen. Då stämmer mitt inre och det yttre överens.
Minns tydligt min morfars begravning för ganska många år sedan. Det strilade ner ett mjukt regn och alla ojjade sig utan jag, jag tog tacksamt emot regnet som på något vis lindrade eftersom det var lika eländigt som jag var inombords.
KRAM
Mica
Det måste vara mycket svårt med alla sådana här speciella tillfällen och "dagar" när du saknar din man mer än nånsin. Det kan inte vara lätt att behöva hålla masken heller. Skickar dig en styrkekram och önskar dig och barnen ett fint sommarlov trots allt.
