"Vad gör jag här på kyrkogården??"

Varje gång jag går in genom grindarna på kyrkogången får jag tanken: "Vad i hela friden gör jag här? Varför går jag hit så ofta och varför sätter jag blommor här?"
Det är liksom så ofattbart att jag faktiskt går till min mans grav!! Jag menar, jag VET ju att jag gör det, men det är ändå så overkligt. Det hänger väl ihop med det där att jag ännu inte förstår fullt ut innerst inne. Och det är så konstigt att känna så inuti och ändå fungera såpass normalt på utsidan. Folk som ser mig tror att jag är normalfungerande, kanske till och med: "nu börjar hon nog komma över det och börja leva igen!" Det är som om jag mer och mer blir två olika - en som fungerar utåt och på ytan och så en annan som bär sorgen tyst inuti.


Kommentarer
Postat av: kamilla

Värst tycker jag att det är när folk ska börja prata på kyrkogården, nått kafferep. Jag far dit på kvällarna eller när det regnar som värst för att slippa träffa någon. För mig har det gått ca 2 år nu och man blir mer och mer ensam om sorgen. Det är som om det gått över nu ingen vill prata, så har det varit sen ettårsdagen.

2009-07-23 @ 13:38:40
Postat av: myzpyz (aff)

kramar o kärlek...

det enda jag kan erbjuda!

kram

2009-07-23 @ 21:33:24
URL: http://vfw.bilddagboken.se
Postat av: Kicki

Hej! Ledsen att jag aldrig kom förbi och fikade när vi var i dina trakter. Det enda jag kan skylla på är att jag har sju personer att ta hänsyn till när vi är där, och bara två bilar. Vi kanske kommer behålla stugan i några år till, så fortfarande finns det chans att jag dyker upp någon gång. Och ang. ditt inlägg - alla som varit med om svår sorg och vet vad du genomgått tror i n t e att du "kommit över" sorgen för att det nu gått nästan ett år. I varje fall tänker jag ofta på vad människor gått igenom/inte gått igenom när jag träffar dem. Fast jag kanske är för "optiminstisk" vad gäller andra människor? KRAM!

2009-07-25 @ 18:13:17
URL: http://litesomjag.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0