Under ytan
Saknar honom så mycket! Det syns nog inte utåt, för jag har lärt mig att fungera på ytan, men inuti är det samma smärta och sorg. Jag saknar att inte ha någon som känner mig helt och hålet rakt igenom, som kan läsa mig och vet vad jag tänker och känner. Någon som älskar HELA mig, som vet vilka mina fel och brister är men som ändå tycker att jag är bäst. Jag saknar min trygghet, min styrkekälla, min bäste vän, min älskade.
Det är så definitivt med död och sorg. Du sätter ord på det så bra så man kan ana vidden av det, djupet och tomheten. Men bara ana för har man inte varit med om det går det inte att förstå. Det finns inget slut, och det är så ofattbart. Orden fastnar för de som kan hjälpa finns inte...
Kramar
hej jag har läst din blogg flera gånger vill bara säga att det mesta du skriver skulle kunna vara jag. min man dog hastigt av en hjärnblödning2000811, 54 år bara. det fanns inte mycket att göra och efter en vecka på intensiven var han död. jag är äldre än du med vuxna barn men jag förstår precis din smärta. jag förstår ännu inte att han inte finns och inte heller det faktum att jag överlevt i snart 8 månader. .jag har enormt stöd i mina barn utan dom skulle jag nog inte orka.de är mitt liv och en del av sin pappa.med dem kan jag prata om delade minnen. men ack vad det gör ont.saknaden är bottenlös.jag hoppas du har många goda lyssnare runt omkring dig och som vill prata minnen. ha det så bra du kan
Ja vi är många i samma båt. Än fast du känner dig ensam o har en saknad som är hemsk, så hjälper du mer än du vet. Du är väldigt bra på att skriva, det är som om man läser sina egna tankar och det hjälper.
gulle vännen...
kan bara skicka stora kramar o mina tankar...
kärlek
Å, vännen. Så ont det måste göra!!
Det finns aldrig tillräckligt med ord för att trösta, jag vet. Ändå vill jag säga att nu är det 1 år och 4 månader sedan min man dog, sorgen och saknaden finns där men ser annorlunda ut, den förändras hela tiden. Vi har alla olika sätt och tar olika tid på oss i sorgen och allt är tillåtet. Jag är som människa en som kastar mit ut och så har jag gjort i detta också. Ser till att få glädjeämnen på något sätt varje dag, det är viktigt och att leta positivt (hur svårt det än må vara) är viktigt för sin egen skull. Det är mitt ansvar och min respekt för mig för jag lever.
Har du läst boken jag rekommenderat i min blogg? Den som heter "Våga vilja leva vidare" en mycket enkel bok som hjälpte mig mycket i tidigt stadium.
Bamsekram till dig trots att jag inte känner dig, vet jag precis vad du går igenom.
