Så mycket saknad
Om det inte hade varit för barnen hade jag velat dö jag också, så jag fick träffa honom igen!
Och ingen förstår!....Och jag har för länge sedan slutat att försöka förklara, för det går ändå inte. De enda som förstår är det som varit med om samma sak.
Jag har precis haft samma sorts längtansanfall i veckan, det gör så himla ont. Jag blir nyfiken på ditt ombud, berätta gärna mer.....
Kram A
Jag önskar jag kunde döva din smärta lite grann...
Jag önskar jag kunde ge dig ett par timmar med honom...
Jag tror som du skrev på Aff, att det är för nära ännu. Så upplever jag det, mina nära jag mist gör sig inte påminda på samma vis som de på avstånd.
KRAM
//M
//Mica
Tänker på dig. Du ploppade upp i mitt huvud igår när jag såg P.S. I Love you och nu när jag läser Rob Sheffields Kärlek är ett blandband livet låt för låt.
Nej förstå fullt ut kan man väl bara om man suttit i samma sits men jag kan mycket väl föreställa mig - min man har rest en del och jag kan inte riktigt andas ut förräns jag vet att han har landat på hemmaplan igen. Jag kan verkligen förstå dina känslor av att ha ingen som alltid finns där, som inte behövs sökas upp utan finns där man finns och förstår utan att nåt behöver sägas.... Din själsfrände saknas dig, så "enkelt" är det....
Jag förstår dig. När jag själv brukar säga så, så är det alltid..så där får du inte säga, tänk på dina barn. Det är ju det man gör eller hur annars skulle man inte leva. Det sägs att det blir bättre med tiden men.Det är bra att få läsa att andra har det lika eländigt, man är inta ensam än fast det känns så.Ha det bra.
