Svårt
Fredagskväll
Fredagsångest
Tomhet
Mörker
Smärta
Fortfarande ofattbart
Ensamhet
Mardrömmar
Frusenhet
Rädsla
Saknad
Längtan
Denna rädsla för att lägga sig och inte kunna somna! Tog en tablett av mina gamla Lergigan comp - "fultjacket" - men trots det ingen trötthet. Och jag som kunde somna stående av dem förr!
Denna känsla av att inte höra till den vanliga världen och dess vanliga människor längre! Som att gå bredvid alla andra fast på andra sidan av en tjock glasvägg.
Denna kluvenhet! Vill att folk ska se min sorg, men vill ändå inte öppna mig! Känner mig ensam och övergiven, men vill ändå inte ha någon här. Ingen duger, ingen räcker till, ingen kan ge mig det jag vill ha.
Denna längtan! Jag saknar honom varje andetag, längtar så det gör ont! Som att amputera sin själ. Jag visste det redan på sjukhuset och det står fortfarande klart: vad som än händer mig så kommer jag att längta i resten av mitt liv! Jag önskar att vi hade varit 80 år, så jag hade kunnat säga till mig själv: "snart får jag nog följa efter honom!"
Fredagsångest
Tomhet
Mörker
Smärta
Fortfarande ofattbart
Ensamhet
Mardrömmar
Frusenhet
Rädsla
Saknad
Längtan
Denna rädsla för att lägga sig och inte kunna somna! Tog en tablett av mina gamla Lergigan comp - "fultjacket" - men trots det ingen trötthet. Och jag som kunde somna stående av dem förr!
Denna känsla av att inte höra till den vanliga världen och dess vanliga människor längre! Som att gå bredvid alla andra fast på andra sidan av en tjock glasvägg.
Denna kluvenhet! Vill att folk ska se min sorg, men vill ändå inte öppna mig! Känner mig ensam och övergiven, men vill ändå inte ha någon här. Ingen duger, ingen räcker till, ingen kan ge mig det jag vill ha.
Denna längtan! Jag saknar honom varje andetag, längtar så det gör ont! Som att amputera sin själ. Jag visste det redan på sjukhuset och det står fortfarande klart: vad som än händer mig så kommer jag att längta i resten av mitt liv! Jag önskar att vi hade varit 80 år, så jag hade kunnat säga till mig själv: "snart får jag nog följa efter honom!"
Kommentarer
Postat av: Anna
Postat av: Anna
Du skriver så fint och ärligt så jag nästan känner din smärta genom orden. Förstår att du önskar att du varit 80 år i stället, då hade ni dessutom haft ett helt liv tillsammans. Precis som det borde vara. Vilka jävla skitvägar livet tar i bland! /Varma, varma kramar, Anna!
Postat av: Kicki
Låter tungt. Att inte få sova är oerhört tungt i sig. Du har väl kontakt med en läkare? Jag funderar på om du möjligtvis skulle bli hjälpt av antidepressiva under en tid. De kan förbättra sömnen avsevärt. Men det är bara ett tips. KRAM!
Trackback
