Ni som aldrig får chansen att veta

Sabina, jag hoppas det är okej att jag plockar upp din senaste kommentar och skriver runt den!
Såhär skrev Sabina om "längtan och minnen":

"...som vanligt när du lagt ut en bild blir jag sittande och bara tittar på honom. Vilken man han var, din M, och se eländigt att behöva benämna honom i dåtid. Jag visste inte att han fanns innan hans liv var över och ändå förstår jag vilket hål han lämnat efter sig. Det är dina ord som givit mig den insikten. Din kärlek via dina ord. Och du var lika älskad."

Detta är en del i min sorg; jag kan sörja över att så många aldrig får chansen att träffa M och lära känna honom! Det låter som att han var värsta Jesus, det var han förstås inte, men han var faktiskt en fin människa! En sån som gjorde andra glada, en som var snäll i ordets bästa bemärkelse, en som spred glädje, en som var lätt att prata med, en som var uppriktigt intresserad över hur andra hade det. Jag tycker att det är en förlust inte bara för mig och barnen, utan för alla ni som aldrig får känna honom! Ni kan bara gå på det jag säger och skriver, men ni får aldrig veta av egen erfarenhet.

Det finns människor som lännar ett hål i världen när de försvinner och M var en sådan.



Kommentarer
Postat av: .:Sabina:.

Det är klart det är okej, jag blir bara glad att du vill använda den och skriva runt. Och vet du, jag känner igen dina ord precis på pricken från mamma; hon tycker synd om alla dessa människor som aldrig hann träffa och lära känna pappa. Det är en del i hennes sorg också. Jag tänker att hon väl har nog med sin egen saknad, men eftersom du säger samma sak, så verkar det vara en del av alltsammans i detta stora, svåra - man vill dela med sig till andra, trots att det är för sent eller kanske snarare på grund av att det är för sent...

2009-01-19 @ 09:45:00
URL: http://mitteget.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0