Lägger nyår till handlingarna
Så var ännu en storhelg avklarad. Nyårsafton var trevlig; jag och barnen firade med den familjen som vi alltid brukar fira med - i år var det vår tur att ha det hemma hos oss. Det är skönt, för jag kan prata om M med dem på ett naturligt sätt - han finns liksom med oss hela tiden.
M vakade nog över oss också, för vi glömde blåsa ut stearinljusen i ljuskronan ovanför matbordet när vi gick ut och smällde raketer och när vi kom in hade två av ljusen brunnit ner och droppat tjockt med stearin ner på duken. Det borde tagit eld, men det hade det inte gjort, bara stelnat! Så han höll nog en skyddande hand över oss!
Fick en efterreaktion när de åkt hem, precis som på julafton, men jag börjar lära mig nu. Stannade uppe länge, länge och plockade iordning för att bli extra trött när jag skulle lägga mig, men gråten kom förstås ändå. Hade jag varit riktigt smart hade jag väl lagt mig med en gång, gråtit tills attacken var över och sedan somnat, men man blir lite rädd för att ligga där och försöka somna och möta all denna smärta! Så jag var uppe till fyra, vilket som sagt inte hjälpte, och grät mig sedan till sömns. Det låter kanske hemskt, men så är verkligheten för oss sörjande. Man får helt enkelt bara gråta och ta emot smärtan och sedan reser man sig en gång till.
Gott nytt år, min älskade, i din himmel! Jag saknar dig alltid, alltid!
Jag tänkte på dig när nyårklockorna tystnat och fyrverkerierna smällt färdigt. Undrade hur du mår en sån stund. Första dagen på ett nytt år. Kan man se framåt med glädje när man nyligen mist den man älskar mest? Eller känns allt bara svart och tomt?
Jag hoppas verkligen att du får ett bra år. Att du kan se ljuspunkterna och glädjas åt- och tillsammans med dina fina barn i vardagen.
Många kramar och önskan om ett gott nytt år.
Har inte skrivit någon kommentar till dig på länge. Men du ska veta att jag, trots det, har läst din blogg dagligen.
Önskar dig och dina barn det bästa ni kan få utav 2009!
Ännu en jobbig dag som du tagit dig igenom! Kämpa på. Kram/Kicki
Malin, Åsa, Kicki - tack för fina tankar och ord!!
"Se framåt med glädje", nä det gör man inte. Men det skulle väl vara konstigt, så det är inget jag väntar mig av livet än på länge.
Kram
Sorgfågel
Hej har just hittat din blogg och läst och gråtit. Jag miste okså min make hastigt den 16 oktober och känner igen mig i det du skriver. Har också klarat av jul och nyår trots saknaden, efterreaktionen när allt är lugnt och allt rasar över en. Kämpa på Kramar/Kicki
Hej, jag har just hittat din blogg och läst och gråtit. Jag miste också min make i höst den 16 oktober och känner igen mig i det du skriver.
Kämpa på kramar /Kicki
Jag är som vanligt inne och läser din blogg, tycker det är både smärtsamt och bra(sjukt va) känns som det är mina tankar jag läser.
Dessa efterattacker blir man expert på, det är som att trycka på en strömbrytare när man vet det är fritt-fram,(barnen sover ingen kan störa) ändå vill man inte vara ensam, vill bli störd att nån är finns där.
Jag är som vanligt inne och läser din blogg, tycker det är både smärtsamt och bra(sjukt va) känns som det är mina tankar jag läser.
Dessa efterattacker blir man expert på, det är som att trycka på en strömbrytare när man vet det är fritt-fram,(barnen sover ingen kan störa) ändå vill man inte vara ensam, vill bli störd att nån är finns där.
