Sorgfågel

En blogg om när det svåraste i livet händer, en blogg om sorgen när en älskad make dör.

En bild av vår sorg

Bara så ni får en liten liten aning om det helvete vi har genomgått och genomgår här hemma jag och barnen; här är en bild på Lilla J när hon tar adjö av sin pappa på sjukhuset den dagen jag sa till barnen "nu är det nog sista gången ni ser pappa levande!" Detta och att leda in dem i avskedsrummet på bårhuset är det svåraste jag någonsin gjort!! Jag fattar än i dag inte hur jag klarade det.....

Med tårarna strömmande... det är klart att du inte förstår hur du har klarat det för det ska man inte klara. Och gör man det ändå, som du gjort, så kan det bara inte gå att förstå. Du gjorde det du var tvungen till - något annat val fanns inte. Ett enda val fick du, och det var fullständigt omänskligt - att klara det.



Jag satt ju med min pappa de sista dagarna han levde. Och att säga till min dotter, att det var dags att säga "Hejdå" till morfar eftersom det var sista gången hon träffade honom; det var det svåraste jag gjort. Jag anar ytterkanten av ditt helvete, och det river stora sår. Ett litet barn sörjer sin morfar, det har vi här hemma, svårt med stora känslor men ändå "naturligt". Tre barn sörjer sin pappa, tillsammans med sin mamma vars värld har rämnat. Nej, du kan inte förstå det och ingen annan heller... För det låter sig inte förstås.



Världens svamligaste kommentar. Jag ville bara säga att bilden berör mig något så oerhört starkt och mycket!

Usch! Man ska inte behöva säga sånt till sina små barn.

Att du klarade det. Men du hade väl inget val egentligen.

Kram

Rara du.



Det är så svårt att förstå när man sitter här många mil bort utan dina erfarenheter. Det blir så abstrakt. Självklart förstår man den skärande smärtan och sorgen men det blir bara gissningar ändå.



Bilden på din man i sängen och det lilla barnets avsked gör det dock mer begripligt. En bild kan verkligen säga mer än tusen ord. Det blir så konkret utan luddiga gissningar.



Jag har inga hjälpande ord. Jag kan bara säga att mina tankar finns hos dig och dina barn.



Kram

Gud mig hjälpe. Så ofattbart hemskt. Tack för att du delade med dig. Som Pigghaj säger ovan; en bild säger mer än tusen ord. Det du och dina barn går igenom är det svåraste svåra.

Åh villken kärleksfull bild mitt i all tragik.

Läser ofta men skriver aldrig.

Kunde inte låta bli denna gången.

Många kramar från Marina

Oj oj vad svårt att se. Gråter. Minns. Fy fan Lotta!!! Vad orättvist! Kram!

Åhh..tårarna rinner ner på kinderna

Bilden ger delade känslor,en både kärleksfull bild och en fruktansvärt hemsk bild med livet slut.

Jag tror du orkade för barnen skull och att du var i chocktillstånd just då.

Många kramar till dej och barnen

Jag sitter här och bara gråter.Min man är i samma ålder som din,ja ett år yngre.Jag är 35.Ofta har jag tänkt,hur skulle jag orka om jag blev ensam.Skulle jag orka utan honom?Men man kanske hittar något som gör att man man klarar det,även om man inte trott det innan.

Av det jag läst så verkade ni stå varandra så nära,jag känner igen så mycket och tror ibland jag kan snudda vid hur du måste känna.Även om det förstås inte går helt.

Önskar jag kunde säga något vettigt,men jag tänker på dig/er.

kramar