EKG
Det är aldrig "bra", men vissa dagar är det "mindre dåligt". Sedan kan det plötsligt svänga till djupaste smärta. Över alltihop ligger den ständiga saknaden som en filt och genomsyrar allt.
Jag fattar ju att jag inte är kapabel att jobba på ordinarie tjänst när det svänger såhär. Men det är svårt att bedöma i stunden, för jag kan känna mig rättså stark en dag, medans nästa dag innebär en kamp att bara fixa basbehov. Det luriga är om någon frågar hur jag tror att jag funkar; säg att jag är hos läkaren och ska bedömas - ja, då beror det helt på vilken dag eller till och med vilken timme jag råkar vara där!
Stora J ringde från skolan vid lunchtid idag och ville komma hem, för hon var för ledsen och orkade inte. Det innebär att hon varit hemma tre dagar den här veckan; hon mår helt klart inte bra, hon lider och jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa henne! Jag försöker att finnas där, men jag simmar ju själv i min sorg, så jag vet inte om jag kan stötta tillräckligt!
Hej
Vill skicka en stor styrkekram till dig och dina barn.
Du finns där och du låter barnen sörja det räcker långt för dem. Men glöm inte bort dig själv genom att bara göra det barnen vill men var tydlig med varför.
Har själv gått igenom en sorts sorg då maken råkade ut för en olycka och blev rullstolsburen. Han lever men vi kan inte leva som vi gjorde innan och det är också en sorg som vi lever med dagligen, och har fått bearbeta men det kan fortfarande vara en sorg. Barnen får bli arga och ledsna över saker han inte kan göra, liksom dina måste få bli för att pappa inte finns hos dem/er.
Hoppas du inte tar illa upp för att jag skriver detta för jag kan inte förstå just Din smärta men har gått igenom vår egen.
Hej Lotta!
Tack för du skrev, jag tar inte alls illa upp, det är bra att höra om olika sorters sorg! Även om vi alla har vår egen situation, så är reaktionerna så lika, därför är det skönt att höra andra säga att det tar tid för dem också. De som inte har någon sorg fattar ju inte hur lång tid det tar.
Kram
Sorgfågel
Du har fått en Award av mig! Kolla in på: http://www.mallepalle.blogspot.com/
Ja, det går upp och ner hela tiden. Helt lynnigt. För jävligt. Men till slut tror jag att du får fler och fler ok dagar. Och så hoppas jag att du kan få någon hjälp åt din stora dotter. Du kan med din stora sorg inte klara av hjälpa henne fullt ut. Känner med er. Kram!
Malin: tack för Awarden!
Sorgfågel
