Sorgfågel

Förresten, apropå det jag skrev under "En bild av vår sorg"; det allra allra svåraste jag gjort, det var att gå ut ur rummet på IVA och på bårhuset och lämna M efter att ha tagit avsked! Det är de tyngsta stegen jag nånsin gått, det var så svårt att jag på IVA säckade ihop utanför dörren och fick ledas därifrån och på bårhuset var tvungen att gå in igen, för det gick inte att gå första gången.
Jag ville ju aldrig lämna honom, jag ville bara vara hos honom hela livet, jag ville bli gammal med honom! Att veta det; att den här människan har jag valt för livet, den här människan och ingen annan vill jag stanna hos - och så tvingas skiljas åt! Dit han gick kunde jag inte följa.......