SVT "På liv och död"
Fokus i programmet låg på organmottagaren och transplantationspersonalen, men jag satt ju hela tiden och tänkte: "donatorn!". Någon har dött för att detta ska kunna ske, glöm aldrig det! Och mer och mer stör jag mig på det anonyma och neutrala ordet "donator" - som om det gällde nån som donerat en summa pengar till Greenpeace eller något! Bakom donator-begreppet finns någon som dött och alla vi som lever kvar i saknad, sorg och smärta.
Här är länk till programmet:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=105226&lid=puff_1459629&lpos=lasmer
och i SVTPlay kan man se det i efterhand:
http://svtplay.se/t/105867/pa_liv_och_dod
PS Varför, varför måste SVT alltid vara så pricksäkra när de musiksätter sina program??? Lyssna när de visar ungefär vid utopererandet av levern, så förstår ni vad jag menar.
Jag såg också programmet. Ordet "donator" rymmer ju så otroligt mycket sorg och saknad. Nånting kunde ha nämnts om den tragiken som ligger bakom att en donation kan bli möjlig. Jag förstår att du har svårt att se glädjen över att någon fått en donation, du har upplevt den andra sidan. Ingen, ingen, ingen kan sätta sig in i hur det är som inte har varit där själv.
Hoppas du kan få lite sömn i natt!
Kram!
Jag såg också. Och tänkte på dig. kramar om
Min idol skymtade förbi igår. M Olausson. Han är en av kirurgerna som är världsbäst på leverkirurgi. Vi har haft honom som föreläsare flera gånger och maken till ödmjuk man...
Åh, det var ju förstås den låten jag väntade på, ändå kom den som en knytnäve i magen. Jag kan nog inte ens gissa vilken andnöd du fick när du hörde den!
Jag kan nog se flera skäl till att de "avpersonifierade" personen som gav levern. Dels får man ju inte veta vem man fick av och det hade inte gått att hemlighålla om de gjort reportage av den sörjande familjen, dels tror jag inte att folk orkar ta in den smärtan. Man värjer sig så hårt man kan mot att behöva begripa att det är så verkligheten kan se ut, helt enkelt. Jag förstår att det är oerhört frustrerande!
-ME-, klart de måste avpersonifiera just för anonymiteten, det jag saknade var mer ett litet fokus även på det faktum att en donator måste dö för att göra en transplantation möjlig. Kanske lite frågeställningar om mottagarens tankar kring detta, för det måste ju vara en kluven känsla att veta att "någon har dött för min skull"? Lite det som Annika nämner "tragiken bakom".
Och Annika, bara för tydlighets skull, jag blir glad över att mottagarna får chans till ett nytt liv, det var ju det som var meningen med hela donationen. Fast jag hoppas verkligen att de tar tillvara den chans de fått - lever ett bra liv, älskar sina nära, är tacksamma varje dag.
Kram
Sorgfågel
Jag förstår vad du menar. Och jag tyckte han sa det lite fint efter operationen, att han hoppades att han skulle kunna "sköta om den" ordentligt. Han tänkte nog mer än de klippte fram. Och ja, de hade kunnat ta med mer utan att kliva på anonymiteten.
-ME-, ja det var lite fint sagt av honom. Han verkade vara en mycket sympatisk man där det fanns mer tankar bakom än vad som kom fram i programmet. Skulle gärna velat att de tog upp det lite mer, men det är kanske så stort att det är en helt egen "avdelning".
Kram
Sorgfågel
Sorgfågel, jag förstår givetvis att du känner glädje över att människor kan få chansen till nytt liv genom donation. Självklart! Jag menade inte riktigt så.
Om man har levt så nära döden, tror jag man lär sig uppskatta livet på ett annat sätt... Och mannen i programmet hade ju både fått hjärta OCH lever vid två olika tillfällen. Nog tror jag att han är tacksam för det han fick... Absolut.
