Nedåt igen
Gaaah! Jag har ju varit tydlig och sagt rakt ut att jag tycker det är jobbigt när jag blir lämnad helt ensam med beslut och när jag inte får några besked!!! Jag vill inte rodda min egen sjukskrivning; okej för "samråd" men det är något helt annat än att stå helt ensam i det hela utan någon som helst vägledning! Så ska det väl ändå inte vara? Och sedan tycker inte jag att den här kommunikationen ska fortgå enbart via mail eller enstaka telefonsamtal, för det är nämligen så det har varit hela tiden! Det höll mina kollegor med om, de sa: "men det är klart att hon (=vår chef) får komma hit till jobbet och prata med dig!" As if........
Nu skiter jag i människan, jag sa till mina kollegor där jag är och arbetstränar att kan inte hon ta ett chefsbeslut så gör jag det själv! Efter resan kommer jag tillbaka dit och jobbar samma dagar som nu, bara det att jag lägger på de tre timmar som fattas!
Sedan ringde chefen mig i eftermiddags här hemma, då hade hon tydligen läst mitt senaste mail och pratat med dem på avdelningen, så hon sa typ samma. "Så gör vi, så kan vi prata sedan om hur det ska bli framöver!" Mmm, jo jamenvisst. Så bekvämt för henne att den sjukskrivne tog ansvaret och beslutet........
Blääääää!!! Om folk tog sin del av ansvaret, så kanske jag kunde spara den energin som går åt åt till annat som jag bättre behöver!! Detta var ju så jävla onödigt som jag ser det. Resultatet? Ledsen resten av dagen. Priset? Fråga mina barn, som fick en mamma som grät medan hon lagade middag........Just den här gången kunde de besparats det!
Det är så fel och slarvigt att DU ska behöva ta tag i saker och ting som andra har betalt för att göra! Hoppas ni får en bra resa och ett välbehövligt andningshål. / Varma kramar Anna!
hej hjärtat!
din chef kan juh sätta sig i samma båt som min chef blä
hade "utvecklingssamtal" idag o det är juh en historia för sig sucka
därför var det juh bara SÅÅÅ perfekt att det låg en överraskning till mig i brevlådan när jag kom hem!
tusentusen TACK kramar om jag blev så glad och rörd så jag var tvungen att grina lite, fast bara stilla o av glädje! du räddade min dag helt klart!
kärlek till dig o dina fina kids
kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
Jag tror det är en chefssjuka. Ingen ursäkt, långt ifrån, men de verkar ju växa på träd - dessa chefer som inte gör sitt jobb när tillvaron gungar hos deras anställda...
Jag mailade min chef en fråga samma kväll som vi reste norrut när pappa var sjuk. Inget svar. Fem dagar senare dog pappa. Fortfarande inte ett ljud från dem. 10 dagar hos mamma, inget mail... Dagen innan jag gick tillbaka mailade jag och undrade om det var för mycket begärt med ett "jag beklagar sorgen". På jobbet nästa dag fick jag visserligen frågor hur det var (vad trodde hn?!) och "beklagarsorgen" men jag fick också sitta och lyssna på varför hn inte hört av sig. "Du gör det nog själv när du känner dig redo, jag ville inte 'störa'..." Korkat så det förslår!!
Hoppas ni får möjlighet att njuta av resan, varandra och att slippa alla måsten en stund. M kommer att vara med, han kommer att saknas, men det gör han ju varje stund oavsett var du är!
Kram
Usch så svagt av chefen :(. Det hade kärvts så lite av henne och betytt så mycket för dig.
Kram
Men jävla skitchef!'stampar' Som Mamma2.0 säger, det hade krävts så lite av henne och betytt så mycket för dig!
Tusen tack söta för paketet som dunsade ner i min brevlåda igår!! Jag blev jätteglad och rörd och blir fortfarande alldeles varm inuti bara jag tänker på det. Sådär jättehärligt varm!
Usch ja, det kunde du ha besparats. Tur att du är så driftig själv ändå, även om du hade behövt ett "chefsbeslut". kram!
GAH! Vilken svag liten chef! Om hon nu är osäker på hur hon skall hantera människor med sorg så finns det kurser att gå! och böcker att läsa!! Och du har ju redan underlättat och sagt rakt ut vad du vill och behöver och ÄNDÅ fattar hon inte? Jag blir så himla arg och ledsen för dins kull!!
