Sorgfågel

Min kurator lånade mig en bok till mina barn, en kort liten bok skriven av en pojke i hans sorg efter sin pappas död. Förordet är skrivet av barnläkare Lars H Gustafsson, en mycket klok man. Här är lite grann saxat ur det:

"Barns sorg skiljer sig inte från vuxnas men uttrycks ibland annorlunda. Det finns ingenting rörande eller insmickrande hos ett barn som sörjer, bara någonting upprörande och utmanande. Den som sörjer vet hur det känns att bli lämnad ensam. Den döde lämnar mig, de överlevande vågar inte möta mig. Ett barn gör samma erfarenhet. För den som inte blir sedd återstår bara att ropa högre - eller gömma sig.

Trösten finns inte i att spola filmen tillbaka, inte i att klippa bort smärtan, inte i förhoppningen om ett lyckligt slut. Trösten finns i den kraft som sorgen själv utvecklar. Utan den kraften skulle sorgen inte kunna uthärdas. Utan kraften från välrdens alla sörjande skulle livet på jorden avstanna och förintas."

Boken heter "Robbans bok - om när pappa dog".