Hemma igen

Igår kväll landade vi på Landvetter efter en vecka på Lanzarote. Vi har haft det bra; sol och lagom varmt, lugnt och skönt, tid att bara rå om varandra utan alla dessa "dödsbo-plikter".  Det var välbehövligt att få komma bort ett litet tag, det hade både jag och barnen gott av!

Saknaden efter M bär jag med mig, den är varken mer eller mindre på Lanzarote än den är här hemma. Visst fanns det stunder när det blev jobbigt, men såna stunder har jag här också. En av de ledsna stunderna var vid poolen andra dagen när after beach-bandet plötsligt började spela "Fields of gold", då kom smärtan med full kraft! Jag har inte kunnat lyssna på den en enda gång sedan begravningen trots att den är så fin, den symboliserar så mycket sorg nu (för de av er som inte varit med från början; läs här). När jag stod där och hörde den kom tårarna, men det är då man är tacksam över att man är på semester i värmen, för solglasögon döljer mycket!.....

En annan lite jobbig händelse var en dag vid stranden när jag såg en man som var ganska lik M. Han var engelsman tror jag och var där med fru och två barn. Hade väldigt svårt att låta bli att titta fascinerat. Han var kanske inte lik egentligen, men man ser så lätt den man saknar i alla möjliga människor - ibland kan det vara bara små saker, som en kroppshållning, en frisyr, en näsa. Just den här mannen stämde in med flera saker och det kändes mycket underligt att betrakta.


Men överlag så har vi haft det bra. Något som dock var så konstigt var hur svårt det var därnere att inse att M är död; det var som om det blev overkligare där än här. Jag fick liksom hela tiden intala mig själv att han faktiskt inte väntade på oss därhemma. Inte för att jag kan komma på ett enda skäl till varför vi skulle åka iväg själva medans han var kvar hemma, men det kändes ändå mer sannorlikt att det var så än att han skulle vara död. Det är fortfarande så svårt att förstå och att vara iväg gjorde det ännu lite mer ofattbart.



Lite bilder så ni ser hur vi haft det:

Mellan M, Stora J och Lilla J på väg ner till stranden:



Jag, Mellan M och Lilla J vid havet. Stora J tog bilden:



Barnen leker på stranden:

Kommentarer
Postat av: Linda

Härliga semester bilder!



Förstår att saknaden finns med dig/er hela tiden.



Kram

2009-02-25 @ 01:17:26
Postat av: -ME-

Det är nog inte så konstigt att det känns mer overkligt där, för Lanzarote är ju inte hans normala plats att vara på liksom. Men det ser ljuvligt ut och det är gott att höra att ni haft det bra.

2009-02-25 @ 07:18:21
URL: http://vinterliv.blogg.se/
Postat av: Mamma 2.0

Skönt att komma iväg en vecka, men jag förstår att det känns märkligt också. Låter som ni hade en bra vecka ändå!



Kram

2009-02-25 @ 07:36:51
URL: http://mamma2punkt0.blogspot.com
Postat av: Kicki

Vad skönt att det gick bra! Ser så mysigt ut, men jag förstår att du även fick dippar där. Sorgen försvinner inte för att man reser bort... Kram!

2009-02-25 @ 10:34:17
URL: http://litesomjag.blogg.se/
Postat av: Elisabeth

Vilken otur ändå där med musiken, jag bär också med mig ett musikstycke där marken rämnar om jag hör det, var än jag befinner mig.

Men du vet att du är helt fantastiskt otrolig som samlar ihop dig & dina krafter så enormt så att du kommer iväg på en sån här resa va!?

KRAM!

2009-02-25 @ 22:13:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0